Kristersson rycker på axlarna när arbetare dör
Rekordmånga kom aldrig hem från jobbet 2025
År 2025 blev ett mörkt rekordår. Så många som 45 personer miste livet på sin arbetsplats, varav nio mördades, rapporterar Arbetet.
Nästan en arbetare i veckan gick med andra ord till jobbet utan att komma hem igen.
De vanligaste dödsorsakerna var olyckor som fall från hög höjd eller fordonsolyckor. Som anläggningsarbetaren som klämdes under en stenmur som hade rasat. Eller fönsterputsaren som föll från en byggnad.
Många mord
Fruktansvärda och plågsamma dödsfall som påverkar så många fler runtomkring. Det är familjemedlemmar och vänner som mister en närstående. Det är arbetskamrater som blir vittnen till det ofattbara.
Något som sticker ut under 2025 är antalet mord. Här ingår sju personer som dog i skolskjutningen på Risbergska gymnasiet i Örebro. Men också en ambulanssjukvårdare som attackerades, liksom en butiksarbetare som höggs till döds.
Det är uppenbart att utsattheten för både våldsdåd och livshotande olyckor är större i vissa branscher än andra. Det handlar om rent kroppsarbete. Men det handlar också om kontakt med kunder eller patienter.
Färre skyddsombud
Arbetare är mer riskutsatta än de som sitter på kontor.
Sedan 2013 finns en nollvision om dödsolyckor på landets arbetsplatser. Trots detta verkar säkerhet och förebyggande arbete mot olyckor lysa med sin frånvaro.
Skyddsombuden har ofta en nyckelfunktion för att tillsammans med arbetsgivaren gå igenom säkerheten. Om arbetsmiljön är god och det finns bra rutiner minskar riskerna.
Trots detta blir skyddsombuden allt färre. Det är ingen slump utan hänger samman med en större obalans på arbetsmarknaden, där särskilt arbetarfacken har tappat medlemmar.
Dessutom har belastningen ökat alltmer när arbetsplatser har slimmats. Företagens vinster har blivit större, samtidigt som stress och press har ökat för de anställda.
Kristerssons ansvar
Nollvisionen borde få politikerna att agera. I stället har vi sett stadiga försämringar.
Som den borttagna avdragsrätten för fackligt medlemskap under Alliansregeringen. Eller högerns nedröstning av regionala skyddsombuds tillträdesrätt 2020.
Inte så förvånande har arbetares säkerhet legat långt ned på Tidöregeringens priolista.
Men när rekordmånga går till jobbet utan att komma hem borde frågan ställas: Hur länge kan Ulf Kristersson komma undan med att rycka på axlarna när arbetare dör?
