Det finns inget vi kan ge till Putin

Nästa gång kan kraven riktas mot oss

De senaste veckorna har världens ledare stått i kö för att få medla i Rysslands krig i Ukraina. Bilderna av den franske presidenten Macron vid Putins groteskt långa bord blev ett slags ouvertyr till kriget.

Sedan har det bara fortsatt. Turkiets president Erdogan bjöd utrikesministrarna Lavrov från Ryssland och Kuleba från Ukraina till badorten Antalya. Den finländske presidenten Niinistö pratade en timme med Putin i telefon och när han lagt på ringde det i Kremls telefoner igen. Den här gången var det Macron och den tyske förbundskanslern Scholtz som ville prata.

Frågan är vad det ska tjäna till? För Putin och Lavrov finns det ju inte ens något krig att prata om.

Inte närmare fred

Sanningen är nog att ingen av alla diplomatiska ansträngningar har fört konflikten en enda tum närmare en lösning. Och vi borde inte vara förvånade. Det finns nämligen ingenting i kraven från den ryska regeringen som omvärlden kan kompromissa om.

Det finns de som invänder att vapenstödet till den ukrainska armén bara förlänger kriget. Några säger att ekonomiska sanktioner är ineffektiva och att de framför allt kommer att drabba vanliga ryssar. Att vi ser hur både järnridån och allt som präglade det gamla Sovjet växer framför våra ögon.

Risken finns.

Vår ekonomi påverkas

Dessutom kommer vår egen ekonomi att påverkas. Kaoset på energimarknaden och stoppet för handel med nickel påminner om att sanktioner är ett tveeggat vapen.

Men jämfört med vad befolkningen i Mariupol, Kiev och Charkkiv går igenom för att stoppa den ryska aggressionen är några kronor extra för dieseln kanske inte det värsta som kan hända.

Dessutom står ju Damberg redo med sitt jättestora kompensationspaket.

Går inte att kompromissa

Sanktioner och stöd med defensiva vapen är kanske ineffektiva, i alla fall på kort sikt. Men det var på ekonomin som till sist tvingade det gamla Sovjet att ge upp.
Det går inte att kompromissa med en stat som låter sin armé rita om Europas karta. Det går inte att förhandla med en regim som tar sig rätten att diktera andra länders utrikespolitik, eller som anser sig ha historisk rätt att diktera hur grannländer ska styras.

Det finns ingen medelväg, inget förhandlingsutrymme. Att acceptera det ena eller det andra ryska kravet i Ukraina för att "rädda ansiktet" på Putin skulle öppna en port rakt ner i avgrunden.

Det skulle inte stoppa de ryska anspråken och absolut inte förändra Vladimir Putins syn på världen eller historien. Och vad kommer att stå på Kremls lista nästa gång?

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.