Ulf Kristersson vill bluffa om bidragen
Häromdagen förklarade Riksrevisionen att det svenska systemet för sjuk- och aktivitetsersättning blivit för snålt. I stället för att ge människor en värdig tillvaro gör de många avslagen sjuka ännu sjukare.
I domstolarna ligger just nu ett stort antal mål som handlar om sjukersättningen. På ena sidan står uppenbart sjuka och deras advokater från facket. På den andra Försäkringskassan som hävdar att de sjuka borde söka sig ett påhittat jobb utan ansträngning eller kvalifikationskrav.
Har inte hämtat sig
A-kassan har fortfarande inte hämtat sig från Anders Borgs dråpslag. 2016 tvingades fyra av tio arbetslösa tvingas låna pengar för att få ekonomin att gå ihop enligt a-kassornas samorganisation. EU:s statistik visar att hälften av de arbetslösa i Sverige riskerar att hamna i fattigdom.
Så - kan man fråga sig - vad är det som Ulf Kristersson inte förstår?
När moderatledaren tillsammans med partiets ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson presenterade partiets budgetförslag känns det mesta igen som moderata standardgrepp. Stora skattesänkningar ska betalas med sänkta ”bidrag”.
Samma tema upprepade moderatledaren gång på gång i förra helgens TV-debatt och under helgens partidagar.
Är inte bidrag
Problemet är att det Kristersson oftast talar om faktiskt inte är bidrag, utan försäkringar. Det gäller sjuk- och aktivitetsersättningen, sjukförsäkringen och naturligtvis a-kassan.
Skillnaden är inte semantik. Försäkrar oss gör vi för att känna trygghet i vardagen. Vinsten handlar inte bara om att få ersättning när något går åt skogen, utan om att varje dag slippa oroa sig för just det.
Så fungerar bilförsäkringar och hemförsäkringar, och precis så fungerar också socialförsäkringar eller a-kassan. Tack vare en fungerande sjukförsäkring kan människor gå till jobbet utan att känna oro över vad som händer den dag de blir sjuka. Och en fungerande a-kassa gör det lättare för nya jobb att ersätta gamla, för att bara ta några exempel.
Billigt och effektivt
Att vi organiserat det tillsammans handlar inte bara om att så många som möjligt ska omfattas, utan också om att det visat sig vara det överlägset billigaste och effektivaste sättet.
De svenska trygghetssystemen är inte ett alternativ till arbete. De är - eller borde i alla fall vara - en del av ett fungerande arbetsliv.
Fredrik Reinfeldt tycktes i bland förstå det där. Men alltså inte Kristersson.
Just nu håller modellen på att haverera, inte därför att trygghetssystemen i allmänhet skulle vara för generösa eller därför att bidragen för stora. I dag kommer hoten mot en svensk modell av trygghet och full sysselsättning från besparingskrav och orimliga villkor.
Så, vad är det Ulf Kristersson inte förstår?