De gynnar sina barn på andras bekostnad

Osmakligt när skolvalet blir en tävling

Lekande barn på en skolgård.

När jag var liten tävlade jag i matematik. Ett av mina stoltaste minnen är när jag deltog i en lagtävling. Den gick ut på att olika lag fick ett par svåra matematikuppgifter att lösa så snabbt som möjligt.

Det var bara det att av någon anledning hade jag inga lagkamrater just den dagen. De kanske var sjuka, jag minns inte. Men det spelade ingen roll, för jag lyckades på något sätt vinna ändå. Pokalen jag fick var ungefär lika stor som jag själv.

Ibland är det kul att tävla. Tävlingsmomentet kan ta fram det bästa i oss. Vissa inspireras av dem som får höga betyg och fina pokaler. De vill uppnå detsamma och anstränger sig lite extra för att nå dit.

Jag gillar att tävla, ibland. Särskilt när det egentligen inte spelar någon roll vem som vinner. Men jag har svårt för samhällsinstitutioner som allt mer organiseras som tävlingar i vilka inte alla kan vinna. Där människor ställs mot varandra och uppmuntras till att fokusera enbart på den egna vinsten.

Ett exempel är skolvalet. Det finns många problem med skolvalet. Kanske det mest uppenbara är att det ökar skolsegregationen. Men det ligger också något osmakligt i själva tävlingsmomentet det skapar.

Idag tävlar föräldrar om att sätta sina barn i kö till de bästa skolorna. Föräldrar som bryr sig mycket om sina barns utbildning ser till att ställa sina barn i de bästa skolornas köer så tidigt som möjligt.

System som utformas som tävlingar tränar oss i att inte bry oss om hur det går för andra. Idén är kanske att vi ska sporras. Ungefär som jag sporrades av att tävla i matte.

Systemet ger föräldrar incitament att agera på sätt som missgynnar andras barn. Ju snabbare du sätter ditt eget barn i kön till stadens bästa skola, desto mindre chans att grannens barn får plats på samma skola.

De flesta motiveras såklart inte av tanken att sabba för andras barn. De tänker bara på sitt eget barns bästa. Att göra det som gynnar ens eget barn, även när man vet att det sker på andra barns bekostnad, brukar kallas för bra föräldraskap. Att det har blivit så beror på att systemet är upplagt som en tävling, där alla inte kan få det högsta priset.

System som utformas som tävlingar tränar oss i att inte bry oss om hur det går för andra.

Idén är kanske att vi ska sporras. Ungefär som jag sporrades av att tävla i matte.

Men det är stor skillnad på mattetävlingar och tävlingen om platser på bra skolor. De flesta klarar sig bra utan mattepokaler. Det kan till och med ha vissa sociala fördelar att inte tävla i matte.

Däremot klarar sig ingen väl utan en bra skola. Och i tävlingen om skolplatser finns inget samband mellan priset och barnens prestation.

Det är slumpen som avgör om du föds till föräldrar som är bra på att köa eller inte.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln