Åkesson gör veckans allra dummaste utspel
Problemet är inte Pisaresultaten
Moderaten Kristina Axén Olin vill att Anna Ekström ber om ursäkt. Efter Riksrevisionen kritik mot OECD:s senaste Pisaundersökning tycker hon att regeringen försöker dölja skolans problem.
Kristdemokraternas Ebba Busch talar om manipulation och Jimmie Åkesson kräver att utbildningsministern avgår.
Det kan vara veckans mest förväntade politiska kommentarer. Och kanske några av de dummaste.
Riksrevisionens rapport sätter fingret på ett antal problem. Inget av dem skulle bli mindre av en ursäkt från ministern.
Stora utmaningar
Ett är att Sverige under 2015 tog emot ett mycket stort antal flyktingar. Alla delar av flyktingmottagandet pressades hårt. Det gällde inte minst skolan.
Att på en gång lära ut ett nytt språk och ta igen det som gått förlorat under ett våldsamt krig och en dramatisk flykt är ingen liten uppgift.
Kärnan i Riksrevisionens kritik mot hur Pisastudien genomfördes handlar om att fler elever än reglerna tillät inte har skrivit provet. Ett metodproblem och kanske ett problem i Skolverkets instruktion till skolorna.
Inte redo för provet
Det verkliga bekymret är naturligtvis att lärare uppfattat det som att många elever inte varit redo att skriva provet. Att deras kunskaper i språket var alltför bristfälliga eller att de inte fått chansen att tillgodogöra sig undervisningen.
Om Axén Olin hade varit intresserad av vad eleverna faktiskt lär sig i skolan är det frågorna hon borde ha ställt.
Det hindrar inte att Anna Ekström har en del att fundera på efter dagens kritiska rapport. Det viktigaste är kanske hur hon väljer att använda resultat från enskilda undersökningar i den politiska debatten.
Skolpolitik har alltid långa ledtider. Jobbet måste alltid göras ute i klassrummet, av elever och lärare. Politiker kan besluta om styrdokument, budgetposter och organisation. Men de kan inte förbättra själva undervisningen. Och resultaten kommer dessutom alltid i efterhand.
Lockande politiska poänger
Självklart är det lockande för en utbildningsminister att snabbt göra politisk retorik av positiva rapporter, speciellt om de kommer utifrån. På samma sätt som oppositionen knappast missar ett tillfälle att kritisera ett dåligt resultat.
Risken är att det går för fort. Kanske var det vad som hände när Anna Ekström kommenterade OECD:s rapport. Ändå vet vi, också från annan statistik, att resultaten långsamt blir bättre.
Nu lovar Anna Ekström att informationen till skolorna ska bli bättre. Nästa gång det är dags för Pisa ska det inte finnas några tveksamheter.
Inte den ursäkt Axén Olin gormar om, men en rätt rimlig reaktion.
Och kanske kan skoldebatten åter handla om skolans problem, som segregationen, bristen på utbildade lärare och utslagningen som fortfarande är alldeles för stor.