Lyssna på tjejerna inte på rasisterna
Under en festival i Stockholm i somras utsattes flickor och unga kvinnor för systematiskt ofredande av större killgäng, rapporterade Dagens Nyheter i helgen. Problematiken med tafsande på konserter är inte ny, men denna gång var händelserna mer omfattande, enligt polisrapporterna som DN tagit del av.
Anledningen till att händelserna blir kända först nu är att polisen i somras beskrev att festivalen ”gått lugnt till”. Nedtystningen uppges ha gjorts av rädsla för att gynna främlingsfientliga krafter, då de misstänkta förövarna hade utländsk bakgrund.
Polisens agerande är upprörande och i förlängningen farligt. Det gjorde att allmänheten fick en felaktig bild av läget. Det förminskar och nedvärderar alla dem som rapporterat om misstänkta övergrepp.
Den som vill verka för jämställdhet måste inse detta: den största otjänst man kan göra flickor och kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp är att låtsas som att det inte hänt.
Polischefen Dan Eliasson lovade på måndagen att frågan ska lämnas över till internutredning. Det är bra. Polisen måste svara på vad som har hänt.
Vi behöver också veta hur unga tjejers trygghet framöver kan garanteras. För händelsen är ingen engångsföreteelse. På Bråvallafestivalen i somras begicks två våldtäkter och ett antal våldtäktsförsök – även då beskrev polisen evenemanget som ”lugnt och med en bra stämning”.
För alla oss som i åratal har diskuterat hat, hot och våld mot kvinnor är detta egentligen en mycket välkommen debatt.
Problemet är bara detta: många verkar egentligen intresserade av att ha den som tillhygge för något helt annat.
I söndags skrev Katrine Marçal på denna ledarsida om händelserna i Köln, och den påföljande debatten. Bakgrunden till att politiker från Angela Merkel till Donald Trump reagerade så kraftfullt är inte i första i hand ett nyvaknat intresse för feminism.
Utan för att händelserna har blivit en katalysator för en enkelspårig debatt om invandring.
Något liknande riskerar nu att hända i Sverige.
För den som följt de senaste årens diskussioner om näthat mot kvinnor, våldtäktskultur och exempelvis Aftonbladets granskning av dödade kvinnor är raseriet som nu väller fram från vissa självutnämnda jämställdhetsvänner minst sagt förvånande.
Var var ni när vi vittnade om hat och hot, diskuterade kvinnovåld, krävde statlig finansiering för att rädda kvinnojourerna
eller funderade på om våldtäktslagstiftningen borde skärpas?
Ett nyvaket, om än senkommet engagemang för jämställdhet bör självklart alltid välkomnas.
Men det finns en bluff ingen borde köpa.
Samma SD-svans som de senaste åren ägnat sig åt att hata, hota och förtala kvinnor vill nu framställa sig som deras beskyddare.
Samma parti, vars ledande företrädare fastnade på film när de vrålade ”lilla hora” om en tjej på stan som vågade tjafsa emot, säger sig nu måna om att kvinnor ska kunna känna sig trygga.
Det är minst sagt osmakligt.
Nu finns bara ett vettigt sätt, i fyra steg, att hantera nyheten om övergreppen:
För det första se betydelsen av att händelserna blev kända. Samt försäkra oss om att polisen inte agerar på samma sätt igen.
För det andra bejaka och lyssna på de vittnesmål av flickor och kvinnor som upplever otrygghet. Om vi systematiskt skulle börja göra det vore det en revolution.
För det tredje fundera på hur dessa kvinnors trygghet kan stärkas. Behövs fler poliser på plats på festivaler? Behövs bättre belysning på gångvägar, mer stöd till kvinnojourer, ny lagstiftning?
Slutligen, för det fjärde, måste vi vägra att låta debatten kidnappas av kvinnohatare som just dragit på sig en nystruken jämställdhetskostym.
Det vore nämligen bara ännu ett svek.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.