Vi har ett ansvar för slavhandeln i Libyen
Aftonbladets ledarsida tillhörde de som jublade när Libyens diktator Muammar Gadaffi föll 2011. Det var slutpunkten på den bombkampanj som Europa och USA genomförde mot den libyska regimen efter den arabiska våren.
Sverige bidrog med sex stridsflygplan för spaning.
Gadaffi hade mött demokratirörelsens protester med soldater och stridsflyg och till slut satte FN ner foten. Det skulle ha kunnat bli början på något bättre.
Men med eftertankens kranka blekhet kommer insikten att bomberna inte löste särskilt många av det libyska folkets problem.
Två regeringar
I dag är landet en failed state, det finns två konkurerande regeringar och en uppsjö av lokala miliser. EU misslyckade insats har skapat en stat motsvarande Afghanistan eller Somalia på tröskeln till Europa.
I detta kaos har organiserad brottslighet och terrorister frodats, liksom flyktingsmugglare och slavhandlare.
Borde vi inte ha tänkt på att bygga upp ett nytt Libyen när vi var med och bombade sönder det gamla?
Först när flyktingar tog vägen genom Libyen under flyktingkrisen började Europa bry sig. Men i stället för att bygga upp landet försökte EU stänga gränsen och skicka tillbaka så många som möjligt till det kaos som uppstått.
Resultatet blev inte så lyckat.
Slavauktion
Nyligen publicerade CNN rapporten "People for sale" där de fått tag på filmer från en slavauktion där människor såldes till högstbjudande. Och i en ny rapport pekar Amnesty International ut EU som medskyldigt till slavhandeln.
EU har tecknat avtal med Libyens kustbevakning om att stoppa flyktingarna och föra dem till särskilda fångläger. Det har skapat en helt outhärdlig situation.
I Bryssel pekar Europas ledare ut kriminella flyktingsmugglare som problemet.
Men så enkelt är det inte. Europas bomber skapade det Libyska kaoset och EU:s gränspolitik fortsätter att bidra till tragedin.
LEDARE: Juholt hade rätt om