Filip, 24: ”Ensamheten käkade upp mig inifrån”
I Östersund stänger S mötesplats som räddat unga
ÖSTERSUND Mer än var tredje ung man känner att livet är meningslöst.
I Jämtland var suicidfrekvensen bland 10 till 24-åriga killar under 2023 och 2024 nästan fyra gånger högre än i riket.
Aftonbladets ledarsida söker svar i Östersund.
Jonathan Litfeldt, 28, är uppväxt här.
Vi möts på hans gamla skolgård. Kylan biter och tunga moln hänger i luften. En ambulanshelikopter river tystnaden.
– Jag kände mig extremt ensam i mig själv fast jag hade så fina vänner, säger han.
Han träffar idag ofta unga som mår dåligt. Som resurspedagog och på fritidsgård.
– Från förskolan till gymnasiet. Man kan inte göra annat än att tänka på hur jäkla tufft det var för en själv, säger Jonathan.
Han pekar mot sporthallen bredvid gymnasiet. I våras hyrde en aktivklubb in sig där för att träna kampsport.
Aktivklubbarna är en ny form av gammal högerextremism.
Filip, 24, som egentligen heter något annat, har många år av drogmissbruk och kriminalitet bakom sig. Han kan vara med hundra personer och ändå känna sig isolerad.
– Ensamheten käkade upp mig inifrån.
Filip tänder en cigarett.
– Jag har aldrig agerat. Men tanken har slagit mig flera gånger. Att gå ut och kolla på det där taket och bara, ‘det hade varit sjukt skönt att avsluta allting nu’.
Filip flyttade till Östersund när han var 12 och visste inte riktigt var han hörde hemma.
– När du bor i en sådan här stad finns det inte så jävla mycket att göra. Jag behövde en gemenskap.
Han började hänga med äldre kriminella och drogs snabbt in.
– Jag sålde mest i hela stan en period, säger han.
Han fastnade själv i missbruk. Tramadol känns som att bli omfamnad, säger han.
Många killar, menar Filip, söker sig till gemenskaper som de egentligen inte känner att de hör hemma i.
– Alla vill känna att de tillhör någonting.
Han fimpar cigaretten och tänder en till.
Vid biltvätten är Nils Söderholm, 16, i full färd med att tvätta sin A-traktor. En mörkgrön Volvo V70.
– Folk säger att det är en ful bil. Jag älskar den, säger han med ett skratt.
Nils kommer från glesbygden. Nu har han höstlov. Att hitta gemenskaper har aldrig varit svårt.
– Där jag kommer ifrån känner alla varandra, berättar han.
Han beskriver Östersund som en gryta, där alla från byarna möts. På gott och ont.
– Rykten sprider sig snabbt.
Bilen är glänsande ren. Vi beställer burgare och slår oss ned vid ett bord. Nils drar isär två lökringar som fastnat i varandra.
– Killar visar inte att de mår dåligt. De ska inte snacka om det. De får ta det, bara. Dina föräldrar är hårda, så då ska du vara det också.
Nästan alla jag möter säger samma sak med olika ord:
“Ingen ser oss”.
På Stödinsatsen Unga i Huset sitter ett tiotal unga. Och coacherna Jennie Nordin och Lotta Bergström.
– Här samlar vi på bra minnen. Vi vill visa att livet kan vara väldigt fint. Man får en anledning att kliva upp ur sängen, säger Jennie.
Insatsen har öppet fem dagar i veckan. Deltagarna är unga som varit hemmasittande i lång tid. Oftast på grund av psykisk ohälsa.
Rummets soffor bubblar av skratt. I vilken ordning ska påläggen vara på en macka? Osten ovanpå skinkan, eller tvärtom?
– När vi gör saker och är i ett sammanhang ser vi värdet i oss själva, säger Lotta.
Kasper, 22, har var här i åtta månader. Han berättar om den svåra skoltiden.
– Jag hade inga rutiner alls. Sov jättedåligt. Var bara hemma. Jag gick ut gymnasiet utan examen, berättar Kasper.
Unga i Huset har fått honom på fötterna.
– Det är svårt att hitta gemenskaper. Jag har väl kompisar, men det är folk jag har träffat online, från andra länder. Dem kan jag ju inte hänga med på riktigt.
Den 24 september, strax före klockan tolv, kallades coacherna till ett möte. Nämnden har beslutat att stänga huset efter årsskiftet.
Coacherna bad social- och arbetsmarknadsnämndens ordförande Björn Sandal (S) om att träffa dem och ungdomarna.
– Vi fick ett möte, men han lät oss inte ta med några ungdomar. Och vi fick inte direkt några tydliga svar, säger Jennie.
Lotta skakar på huvudet.
– Vi har hållit på i tretton år och vunnit pris efter pris. Vi får ut så många ungdomar i studier, praktik med mera. Folk kommer och tackar för att vi har räddat deras liv.
Beslutet har redan fått konsekvenser.
Björn Sandal hänvisar till nya socialtjänstlagen och till en kommande datorisering.
– Intentionen i den nya socialtjänstlagen är att vi ska nå fler i behov av insatser ännu tidigare och ha ett bredare utbud av åtgärder för olika behov, säger han till Länstidningen i Östersund.
– Våra ungdomar är rädda att bli glömda igen. För första gången känner de en stabilitet. Så drar politikerna undan mattan, säger Jennie.
Till Aftonbladets ledarsida säger Björn Sandal att kommunen kommer fortsätta ge stöd till ungdomarna, men i en annan form.
– Arbetsmarknadsåtgärder med stöd så att unga ska komma ut i studier, arbete eller praktik kommer att fortgå, säger Sandal.
Kasper, som också egentligen heter något annat, är ledsen över att de ansvariga politikerna inte har velat träffa honom.
– Jag vill att han ser mig i ögonen och berättar varför han tog det här beslutet.
Själv tar jag vägen hem över Frösöbron. Grönrosa norrsken dansar över himlen och lyser upp de gråsvarta nattmolnen.
Filip sade att många går med i dåliga gemenskaper bara för att någon äntligen ser dem. Lyssnar på dem. Säger att de hör hemma.
Gängen och aktivklubbarna blir som tramadolen. En famn.
Unga män mår fan inte bra.
