Man ska inte polera en skitbudget

Politikernas effektiviseringar är bluff och båg

Så kallade effektiviseringar ska rädda kommunernas ekonomi runt om i landet. Dags att byta ord och erkänna krisen.

Politiker är bra på att snacka, det kan väl alla vara överens om. Det intressanta är hur sällan man säger vad man faktiskt menar.

Svensk debatt är full av politiska buzzwords, vissa av dem slinker till och med igenom till journalister som sprider dem vidare som vilken neutral term som helst.

Ta ordet ”effektivisering” till exempel. Inför varje nytt budgetår är det effektiviseringar som ska lösa kommunernas ekonomiska problem. Och det låter ju bra. Att något blir effektivare innebär väl i regel att något ska bli bättre, och dåliga kommunverksamheter vill ingen ha.

Dumsnål spariver

För en politiker betyder ”effektivt” bara en sak: billigare. Och blir det billigare kan man spara. I Motala betydde det att bland annat äldreomsorgen plötsligt skulle kosta 11 miljoner mindre.

Ofta skrivs effektviseringskraven i procent. I Luleå, Växjö och Göteborg ska alla nämnder ”effektivisera” verksamheten med mellan 0,5 till 2,5 procent.

Översatt i pengar blir det stora summor.

I praktiken betyder allt att personal förväntas springa fortare och få mindre resurser för att klara målen. Verksamheten blir alltså inte bättre och effektivare. I verkligheten innebär ”effektivisering” det totalt motsatta.

Så varför använder man fortfarande ordet?

Ingen politiker vinner några val på att säga att äldrevården och skolorna nu ska bli sämre eftersom pengarna inte räcker till. För kommunpolitikern som vill sitta kvar även nästa mandatperiod måste bistra sanningar poleras.

De skjuter sig själva i foten.

Nationell kris

Ingen kommun i Sverige är ensam i sina besparingar. 8 av 10 svenska kommuner ska banta sina verksamheter i år. De flesta av dem ska spara på sina allra viktigaste verksamheter: skolan och omsorgen. Framförallt ska pengarna hämtas in från personalen. Det innebär anställningsstopp och uppsägningar.

Allt det här stod klart redan före coronakrisen. Nu när arbetslösheten ökar och folkhälsan sjunker behöver välfärden stärkas ännu mer.

Kommunernas budgetproblem är en nationell kris. Vill man sin kommun väl måste man också vara ärlig och börja tala klarspråk: Situationen håller inte. Staten behöver gå in med mer stöd och kommunerna som hittills tänkt sig att skatten ska vara lägre än vad saker faktiskt kostar måste tänka om.

Ingen vinner på att polera en skitbudget.