Grön omställning kan inte få hänga på Kina
Sverige kommer att behöva fler gruvor
Carl Schlyter får ursäkta, men vi klarar oss inte utan gruvor. Speciellt inte när ekonomin ska ställas om för hållbarhet.
Den tidigare miljöpartisten är numera talesperson för Greenpeace. Han tycks mena att det räcker med återvinning och verkar varken vilja bryta mineraler eller se fabriker växa fram.
Att göra sig omöjlig i Miljöpartiet måste vara en prestation, men Schlyter lyckades. Med sådana vänner behöver klimatet inga fiender.
I själva verket återvinns redan metaller i stor skala. 40 procent av det svenska stålet tillverkas till exempel av skrot.
När jag i slutet av 1990-talet bodde några år i Smedjebacken kunde jag se delar av den röda armén passera stålverkets skrotgård på väg att smältas ner. I dag går kanske processen åt andra hållet, men det är fortfarande skrot som utgör råvaran till stora delar av stålindustrin.
Men det hjälper ju inte när vi vet att den nya klimatsmarta tekniken många gånger kräver mer mineraler. Och värst är det med ämnen som blivit viktigare än någonsin. Indium, kobolt, sällsynta jordartsmetaller och grafit till exempel.
Det finns inte tillräckligt att återvinna eftersom behoven mångdubblas. Dessutom behövs systemen för att ta tillvara de små mängder som använts i varje produkt.
Byråkraterna har till och med hittat på ett eget namn för dessa åtråvärda ämnen. I statliga utredningar och planer från Bryssel kallas de "innovationskritiska mineraler".
För att säga det rakt ut, den europeiska klimatomställningen ligger i händerna på Kina
De behövs för utsläppsfria bilar, batterier och vindkraftverk. För smarta styrsystem och effektiva elsystem. I dag importeras nästa allt, ofta från ett eller en handfull länder.
För att säga det rakt ut, den europeiska klimatomställningen ligger i händerna på Kina och på en världsmarknad som inte har några bekymmer med barnarbete eller att finansiera miliser i Afrika.
Alla borde läsa Staffan Lindbergs och Urban Anderssons reportage ”Blodsbatterier” igen.
Vad det betyder att vara beroende av andra för att få nödvändiga resurser borde vi ha lärt oss den här våren.
Det skulle inte behöva vara på det här sättet. Väldigt många av de "innovationskritiska mineralerna" finns nämligen i vårt land. Ofta dessutom i stora mängder.
Samhället ska naturligtvis återvinna precis allt vi kan. Mineralbrytning innebär ingrepp i naturen och utmaningar för lokalsamhället. Ingen vill se övergivna gruvor eller gruvorter. Och skandaler som den vid Blaikengruvan får inte ske. Men det kommer att behövas nya gruvor i Sverige.
För ett drygt år sedan tillsatte regeringen en utredning med uppdraget att se över tillståndsprocesserna för gruvor. Uppgiften var att trygga försörjningen, inte minst av mineraler som behövs för att ställa om.
I nyligen fick utredningen tilläggsdirektiv. Nu ska man titta på om just behovet av dessa kritiska mineraler borde få ett större genomslag i lagstiftningen.
Ett tecken på en mer balanserad syn på gruvindustrin? Jag tror i så fall att det är hög tid.