SD säger återvandring men menar fördrivning
Varsågod Kristersson, detta ligger på din tallrik nu
"Ett land som reser sig igen,
ett folk, kvinnor, barn och män,
och många trodde allt var över,
dom trodde det var slut för längesen.
Varje liten del utav mig,
för Sveriges väl tillsammans med dig,
ingenting kan stoppa oss nu,
fortsätt fram och sluta aldrig."
De första två verserna i SD:s valsång från 2018 förtjänar att citeras i sin helhet.
Varje liten del utav mig är inspelad av Jimmie Åkessons band Bedårande barn och Peter Jezewski, tidigare sångare i aningen kultförklarade The Boppers.
Men den som har skrivit texten är väl förtrogen med Sverigedemokratisk och fascistisk idéutveckling sedan andra världskriget.
Blicken är fäst i backspegeln, mot ett avlägset längesedan som många har gett upp hoppet om. Men folket ska resa sig, störta överheten och återskapa det förflutna.
"Nu står vi här tillsammans, ett folkhem som försvann, nu ska allt åter byggas, upp igen, bygger allt igen"
Exakt vilket samhälle SD sjunger om är lite diffust, bortsett från hänvisningarna till Per Albin Hanssons (S) folkhemstal från 1928. Men vem som ska ingå är kristallklart.
"En strävan för oss samman till en hel nation, det är vår vision" nödrimmar Bedårande barn.
Att Sverigedemokraterna på sina landsdagar i helgen tagit upp återvandring av invandrare som sin viktigaste fråga är ingen slump. När SD använder ord som "folk" och "nation" betyder de nämligen inte det svenska folk som faktiskt finns idag eller de svenskar som lever här.
Precis som tidigare partisekreteraren Björn Söder (SD) förklarat kan samer och judar nämligen inte vara svenskar.
"Dessa grupper har minoritetsställning i Sverige just för att de inte är svenskar." skrev han på Centerpartiets Facebooksida.
Som forskaren Tobias Hübinette vid Karlstads universitet påpekat har kravet på återvandring eller repatriering en mycket lång historia inom den svenska extremhögern. Redan Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet, det första nazistpartiet som bildades i Värmland, krävde 1924 återvandring av judar. Dåtidens nazister satte 1914 som "repatrieringsår", de som kommit efter denna tidpunkt skulle ut.
När SD bildades tog man upp idétraditionen och fram till 1999 krävde partiet att de som hade kommit till Sverige efter 1970 skulle återvandra. Öppet nazistiska Nordiska motståndsrörelsen sätter idag "repatrieringsåret" till 1975.
Men från Sverigedemokraterna var det under några år ganska tyst om just "återvandring". Var femte svensk har utländsk bakgrund och kravet betraktades sannolikt som för radikalt om SD skulle kunna samarbeta med andra partier.
Tills nu.
Vid landsdagarna 2019 blev "återvandring" profilfråga igen. Redan i valrörelsen 2018 hade ämnet kommit upp, sannolikt eftersom Alternativ för Sverige, ett litet utbrytarparti som SD kallar "neofascistiskt", drev frågan.
Och nu vill Jimmie Åkesson alltså att det ska bli regeringens politik efter nästa val.
Ordvalet är intressant. SD pratar om återvandring och frivillighet. Men det är bara ett annat ord för fördrivning av oönskade människor.
Redan på förra landsmötet slog Åkesson fast partiets målsättning.
”Enkelt uttryckt: Det måste vara fler som återvandrar än som invandrar”.
Partiet är avsiktligt otydliga om metoderna för att nå målet.
– Jag utesluter inte att det i vissa fall skulle kunna handla om att man också söker upp människor som inte funnit sin plats i Sverige, säger Jimmie Åkesson till SR inför landsmötet.
Det är naturligtvis frivilligt redan idag att återvandra för den som vill så SD:s politik handlar om en annan slags "frivillighet".
Närmast till hands ligger sannolikt olika former av kartläggningar, ekonomiskt tvång, begränsningar av välfärdstjänster och förlust av olika rättigheter för dem SD klassificerar som icke-svenskar. Men de historiska erfarenheterna av liknande åtgärder är minst sagt förskräckande. Folk lämnar sällan sina hem och sina liv frivilligt.
Dessutom gör det något med samhället om vissa av oss ska vänta på att selekteras ut för återvandring.
Människovärdet lär snabbt bli en fråga om språkkunskaper och "svenskhet", om sill, nubbe och dalahästar. Och om vem som ständigt ska behöva vara rädd för den där uppsökande knackningen på ytterdörren.
Moderaterna och Kristdemokraterna har hittills uteslutit att ge SD plats i regeringen. De har hävdat att Jimmie Åkesson inte vill, att han valt samma strategi som Dansk Folkeparti och tänker påverka en borgerlig regering utifrån.
– Vi har landat i en annan slutsats, vi vill sitta i regeringen. Vi tror ändå att det är bättre, sa Richard Jomshof, Sverigedemokraternas nuvarande partisekreterare, till TT inför landsdagarna.
Partiet pekar ut posterna som justitieminister, med makt över polis och säkerhetspolis, och migrationsminister som särskilt intressanta. Lägger man örat mot SD:s egna mediekanaler bubblar även idén om en särskild "återvandringsminister".
Veckans sammanbrott i riksdagen har stärkt partiet i sin övertygelse, de vet att Ulf Kristersson inte kan bilda någon regering utan dem.
Så nu ligger SD:s återvandringspolitik på Ulf Kristerssons tallrik. På samma sätt som en röst på Socialdemokraterna i nästa val är en röst på Vänsterpartiets garantitillägg till pensionärer så blir en röst på Moderaterna en röst på Jimmie Åkessons återvandring.
SD menar allvar i sin vallåt, tro inget annat. Deras mål efter 11 september nästa år är ett nationalistiskt systemskifte. Och ganska många svenskar är inte välkomna i deras "land som reser sig igen".
Det finns de som fortfarande frågar vad man egentligen menar med "brunt" i begreppet "blåbrunt".
Mitt svar är: öppna ögonen.