Dags att stå upp mot Erdogan, Kristersson
Oppositionens tystnad stärker Turkiets motstånd
Det har bara gått nio dagar sedan Magdalena Andersson och Ulf Kristersson stod på podiet i Rosenbad och berättade att regeringen beslutat ansöka om medlemskap i Nato. Nio dagar, men vilka dagar.
Nu är det dags för Kristersson att kliva fram och visa att pratet på pressträffen om enighet för Sveriges skull betyder något.
Om någon har inbillat sig att Nato är en klubb där alla är snälla mot varandra har de fått tänka om. För en vecka sedan förklarade Turkiets president Erdogan att han kommer att använda sitt veto för att stoppa Sverige.
Beskedet levererades tillsammans med en lista med krav på Sverige . Flera antagligen i direkt strid mot svensk lag.
Framför allt vill den turkiska regeringen ha Sveriges stöd i regimens jakt på oppositionella, kurder och andra. Riksdagsledamoten Amineh Kakabavehs namn har förekommit.
Dessutom vill Ankara att Sverige bryter med den kurdiska YPG-millisen i norra Syrien. De som gjorde hundjobbet för att besegra terrororganisationen IS.
Det är möjligt att allt är ett förhandlingsspel. Det kan handlar om att stärka regeringspartiet AKP inför nästa års val. Allt som sägs från Erdogan ska tas med en stor nypa salt.
Med det sagt, svenska politiker måste tala klarspråk. Vi kommer inte att utlämna människor som fått asyl. Och vi kommer inte att lämna ut svenska medborgare eller svenska parlamentariker därför att den turkiska regeringen begär det.
Det är inte bara en fråga om juridik. Det är en fråga om vad Sverige är.
Vi kommer inte heller att låta Turkiet diktera vår utrikespolitik eller vilka vi har kontakt med. Hade vi och andra gjort det skulle sannolikt IS barbari fortfarande ha pågått.
Jag antar att det var ungefär det Magdalena Andersson, kanske lite inlindat, förklarade för Erdogan under telefonsamtalet förra helgen.
"De enades om att de är oeniga", var i alla fall den turkiska sammanfattningen av samtalet.
Också Ankara vet att det är riksdagsval om mindre än fyra månader. Efter det skulle Sverige kunna ha en annan regering.
I måndags förklarade en "oberoende" expert i Sveriges Radio att den turkiska regeringen kan invänta valresultatet. I så fall i förhoppningen att en ny regering skulle vara redo att böja sig.
Jag utgår förstås från att det är trams. Jag utgår från att en moderatledd regering skulle stå upp för de människor som fått skydd mot den turkiska regimen. Och att man inte tänker överge de som besegrade IS.
Inte för att blidka en auktoritär ledare i Ankara, även om han sitter på nycklarna till Nato.
Men då måste Kristersson säga just det, högt, tydligt och snabbt. För att det är rätt, men också för att underlätta förhandlingarna om Sveriges medlemskap i försvarsalliansen.
Han måste säga att Ankara hoppas förgäves.