SD:s svenskar ser ut som på tuben till Kalles kaviar
Slogs dina förfäder med Karl XII?
Nu med ett genmäle från Stefan Olsson (M), sist i texten
VISBY Om lite drygt ett år kan Jimmie Åkesson vara minister. Kanske justitieminister men makt över polisen och säkerhetspolisen. Kanske utbildningsminister med makt över barnens skola. Kanske något annat.
Men risken är verklig.
Under årets politikervecka i Almedalen kastade Liberalerna i praktiken in handduken i regeringsfrågan.
Den nya partiledaren Simona Mohamsson har nästan bara en uppgift på partiets landsmöte i höst: att sudda ut den röda linjen mot SD.
Liberaler jag talade med i Visby sa att de i så fall lämnar partiet.
Eller som Stefan Olsson, moderat riksdagsledamot från Uppsala, uttryckte saken:
”Mohamsson har en unik chans att rensa ut den illojala interna oppositionen i partiet.”
Därför var det intressant att Jimmie Åkesson samtidigt höll ett av de mest ideologiskt radikala tal jag hört honom hålla. I varje fall på mycket länge. På ytan handlade det om Socialdemokraterna och riksdagsledamoten Lawen Redars förslag om minskad segregation.
Eller ”tvångsblandning” som det kallas på SD-språk.
Han kunde lika gärna ha kallat det ”rasblandning” istället. För hela talet frammanade bilden av en svenskhet som byggde på att du måste ha haft förfäder som slogs med Karl XII för att få kalla dig svensk.
Våra förfäder: ”slogs mot övermäktiga fiender för att försvara sina barns möjligheter att leva fritt. Leva fritt på den markplätt här i norra Europas utkanter som vi kallar Sverige. Män och unga pojkar i hundratusental som med vemod vinkade adjö till hus och hem, till sina fruar och mödrar, till sina barn. Män och unga pojkar som har slagits, blött och dött för sina familjer, för sitt land, för oss”.
Detta är en bild av svenskhet som är trams. Svenskar är vi som finns idag. Det är nationalistisk smörja hämtad från historiens djupaste avgrunder. ”Blut und Boden”, som tyskarna säger. Blod och jord.
Karl XII var en enväldig diktator som sög ut och plågade sitt folk. Man kan jämföra honom med en Saddam Hussein eller Kim Jong Un idag. Hans soldater slogs inte för ”att försvara sina barns möjligheter att leva fritt” utan för att kungen och kyrkan tvingade dem.
Jimmie Åkessons retorik har djupa rötter i den nationella rörelsen. Han har själv en bakgrund i firandet av Karl XII:s dödsdag 30 november. Kanske var det något av dessa tal från 1990-talet han återanvände i Almedalen.
Sverigedemokraternas syn på svenskhet har alltid varit densamma. För att vara svensk ska du se ut som Kalle på tuben till Kalles kaviar.
Svenskheten är något nästan mystiskt, format av generation efter generation som brukat jorden och fört släktet vidare. Som kämpat för kung och fosterland.
Det är en svenskhet du i praktiken bara kan födas in i.
I veckan kom SD:s så kallade ”vitbok”. Den visar att SD:s rötter fortfarande är där partiet hämtar sin näring. Det tidiga SD var en röra av nazister och fascister.
– Man uppehöll sig framför allt om rasskillnad och rasblandning, sa Tony Gustafsson, idéhistoriker som skrivit vitboken.
Rasblandning, tvångsblandning. Ränderna går aldrig ur.
I sitt tal bad Jimmie Åkesson om ursäkt för en del av SD:s historia.
– Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige, sa han.
Utspelet fick stor uppmärksamhet.
Men ”kunde uppfattas” är ingen ursäkt alls. SD grundades av nazister. En av dem, SS-Rottenführer Gustaf Ekström arbetade på SS i Berlin under andra världskriget i ett hus som tidigare var ett judiskt ålderdomshem.
De boende mördades under Förintelsen. Så ser SD:s rötter ut.
Den partiordförande som ledde partiet när Jimmie Åkesson gick med 1994 hette Anders Klarström. Han kom från nazistiska Nordiska rikspartiet och hade dömts för ett hot mot TV-personligheten Hagge Geigert. Han hade ringt anonymt och sagt ”Vi ska bränna dig, ditt jävla judesvin. Fy fan, ditt äckliga lilla judesvin. Passa dig! Vi ska komma och döda dig!”
Festligt parti att gå med i, tänkte uppenbarligen Jimmie Åkesson.
Jag ger inte ett vitten för SD:s ursäkter. Hela Åkessons tal var en manifestation av en syn på svenskhet som inte bara utesluter judar utan ungefär en femtedel av Sveriges befolkning.
När Socialdemokraterna vill bekämpa segregationen och bygga nya hus i utsatta områden så vill SD tvärtom bevara de parallellsamhällen som har skapats.
Idag växer 100 000 barn upp i dessa områden. SD vill att det ska fortsätta vara så, något även islamister vill. Som också vill bevara parallellsamhällen i Sverige. Av samma skäl som SD, människor ska inte mötas, ska inte beblanda sig med andra.
Detta blir sannolikt en central fråga i nästa års val. Ja eller nej till segregation.
– Svenska folket vill inte integreras, vi har aldrig bett om att integreras, sa Jimmie Åkesson i talet.
Om man läser vad Lawen Redar faktiskt föreslår handlar det mycket om att bygga nya bostäder och att samhällsplanera på ett annat sätt än man gjorde under miljonprogrammets tid.
Enligt henne var det ett misstag att bygga stadsdelar som Rinkeby, Bergsjön eller Rosengård som man gjorde. Istället behöver man blanda villor och flerfamiljshus, bygga skolor, idrottsplatser och badhus så att människor möts.
Det handlar om hur skolan utformas och om att människor ska lära sig svenska. Om att skapa fler jobb för de som står långt från arbetsmarknaden.
Eftersom möten med människor, kunskaper i svenska och jobb leder till integration. Om att bygga nya hus för att lyfta utsatta områden. Det kan väl ingen vara emot?
– Vi vill inte offras som sossarnas integrationsverktyg på den sociala ingenjörskonstens blodbesudlade altare, sa Jimmie Åkesson.
Valrörelsen har börjat.
GENMÄLE
Jag har bett om att få förtydliga mitt korta inlägg på X där jag skrev att Simona Mohamsson har ett bra tillfälle att rensa ut den ”illojala interna oppositionen” i sitt parti. Lindberg tycks mena att det är problematiskt.
Vad som är ej framkommer är att jag ansluter mig till den analys Expressens Viktor Barth Kron gör. Mitt inlägg är ett instämmande med tillägget att Mohamsson bör skrida till verket. Mitt motiv härtill är att Liberalerna är ett samarbetsparti till mitt. Vårt samarbete fungerar väl och jag vill att det ska fortsätta. Men det finns alltid interna falanger i alla partier som undergräver sin ledare istället för att stötta dem. Min önskan är att Mohamsson får en lugn start, men det kan behövas hårda nypor inledningsvis. / Stefan Olsson (M)