Juholt blev utröstad men älskad i SVT:s "Spelet"
I år vill vi bli berörda av en radikal socialist
Mina yngre kollegor på Katalys delar klipp och kampanjtal av den unge socialistiske borgmästarkandidaten Zohran Mamdani i New York. Med självdistans och klasspolitik underifrån har han skakat om det politiska etablissemanget.
Förhoppningsvis är han borgmästare i en av världens största och rikaste städer inom kort.
Hans program är klassiskt socialdemokratiskt med bostadsbyggande, hyreskontroll och gratis kollektivtrafik. Han lyckades från ingenstans vända debatten från brottslighet till ekonomi. Helt enkelt genom att föreslå politik för den breda majoriteten löntagare.
I republiken Irland blev nyligen den fria vänsterradikalen Catherine Connolly president. Som poet och psykolog ventilerade hon majoritetens trötthet på kriget i Gaza och militarismen. Hennes överlägsna seger med 60 procent av rösterna visar den vindkantring vi är mitt i.
I Storbritannien växer det högernationalistiska Reformpartiet medan Tories och Labour mals ner. Men bakom har det Gröna partiet växt och dess nyvalde unge ledare Zack Polanski stormar fram i opinionen. Partiet är nu på andra plats i vissa mätningar. Polanskis budskap: radikal ekonomisk omfördelning och att beskatta de rika i stället för att skylla på invandrarna.
I Sverige har också Miljöpartiet gått från klarhet till klarhet i den ekonomiska politiken. Anförda av Grön ungdom och Gröna studenter har de tagit kloka beslut om att beskatta kapital och socialt hållbarare omställning.
Vi måste ställa om, men bördorna måste tas av de stora utsläpparna som har råd att betala.
Samtidigt som denna gröna vänsterrörelse formeras ser jag sporadiskt på SVT-programmet ”Spelet” och min gamla chef Håkan Juholt. Programmet är bedrövligt, men Juholt är lysande. Unga människor kommer fram till mig på stan, vill snacka om Juholt efter att de läst min bok ”Partiledarens som klev in i kylan”.
”Han är smart och varm” säger en kille på en pub som även verkar odla en egen Juholt-mustasch.
Juholt blir utröstad och jag stänger av. Där dog den serien. Men jag skulle bli förvånad om inte Juholt snart dyker upp i rutan igen. I annat fall är det något fel på landets samtliga produktionsbolag.
Juholt hade problem med att utöva makt, både i serien och partiet, men han har något annat. Energi, lust, en socialistisk glöd och förmåga att sparka uppåt. Vem har det i svensk politik idag?
Kanske är det ingen slump att hela upplägget i ”Spelet”, med underklassen mot överklassen, Juholt som seriens okrönte kung medan Jan Emanuel sprutar ur sig en obruten ström av klasskampsretorik. Kanske antyder det att en annan tid än den vi står mitt i är på ingång.
I år vill alla bli berörda av en radikal socialist. Som vill något på riktigt.