Nu passade det minsann att hugga Boris i ryggen

Jag borde kanske fira, men allt jag känner är förakt för de fega ministrarna

Susanna Kierkegaard

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Storbritanniens premiärminister Boris Johnson avgår. Jag borde kanske fira. Men allt jag kan känna är förakt för människorna som högg honom i ryggen.

Det började med att finansministern och hälsoministern sa upp sig. Sedan följde ett 50-tal andra ministrar efter. I Storbritannien kallar de lite vad som helst för en minister, som ni hör, de flesta av dem som avgick är departementsnissar som förärats med finare plaketter på kontorsdörrarna.

Efter att de två bjässarna sagt upp sig kunde de mindre följa efter utan att riskera framtida karriärer märkbart. Boris Johnson blev kastad överbord av sina partikamrater.

Det var helt enkelt en kupp.

De avhoppade sa sig vilja ha bort Johnson av två anledningar. För det första var det få som glömt att premiärministern festade på Downing Street när resten av landet var nedstängt. För det andra hade det nu kommit fram att han gav en av sina parlamentsledamöter en maktposition, trots att han visste att denne sexuellt trakasserat två män.

Han har med andra ord betett sig precis så grisigt som manliga politiker gjort i alla tider.

Det konservativa partiet visste att Boris Johnson var en lögnare som gör vad som helst för att få makt. De visste att han var en fullständigt principlös slarvpotta. De valde honom ändå till sin ledare.

De ville ha fördelarna med Boris Johnson. Nu vägrar de leva med konsekvenserna.
Jag menar inte att förringa det Boris Johnson har gjort. Jag är trött på mäktiga män som trakasserar och utnyttjar, som håller varandra om ryggen. Jag har fått nog av politiker som tror att de inte behöver följa sina egna lagar.

Men jag är också less på politiska partier som opportunistiskt väljer despotiska ledare och sen ångrar sig så fort det blir lite motvind.

Det tog bara ett dygn innan den nya finansminister som Johnson tillsatt gick ut och bad honom avgå. Han var säkerligen nöjd med att bli upplyft till ett så fint jobb. Kommer se bra ut på Linkedin. Tråkigt bara att han visade sig ha ryggrad som en geléråtta.

Det hela påminner faktiskt lite om det som hände Jeremy Corbyn i Labour. Partiet visste att de valde en smått vänsterextremistisk ledare. Men de kunde inte leva med konsekvenserna och hålla ihop allt, de pallade inte trycket. Ledamöter i både över- och underhuset hoppade av på löpande band.

Nu var det alltså Boris Johnsons tur. Den privatskolade clownen med sockervaddshår som gav sitt parti det bästa valresultatet sedan 80-talet har gjort sitt. Slut på det roliga. På partikongressen i höst kommer de konservativa säkert ersätta honom med någon trist farbror.

Det är väl rätt åt dem.