Glöm inte de utlandsfödda

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

24 AUGUSTI 2007. Det går bra nu.

Enligt Ams var arbetslösheten under 4 procent i juli. Och i går rapporterade Sveriges Radio att arbetslösheten bland akademiker är på väg nedåt. Oberoende av vilken utbildning man läst är det lättare att få jobb. I slutet av inslaget antydde man att det även gäller utlandsfödda akademiker.

Det är i så fall utmärkt. Allt för många högt utbildade har under åratal sett sina jobbansökningar hamna i papperskorgen in­nan de ens fått chansen att visa sin kompetens i en jobbintervju. För många av dem är det livsavgörande att få in en fot på arbetsmarknaden. Den internationella högkonjunkturen gör nu att Göran Perssons profetia från våren 2006 (snart är arbetslösheten inte ett problem längre) tycks vara på väg att uppfyllas. Och den borgerliga regeringen gör vad den kan för att ta åt sig äran av uppgången.

Löser inte alla problem

Men är det verkligen så enkelt att tillväxten nu är på väg att lösa alla problem? Till och med marginaliseringen av utlandsfödda?

Tyvärr inte.

Själva takten i jobbskapandet antyder hur det egentligen står till. Först när tillväxten slagit i taket i över ett års tid påverkas arbetslösheten bland dem som har sin bakgrund i ett annat land. Först då förstår den svenska arbetsmarknaden vilken resurs alla dessa arbetslösa utgör.

Och till och med i det läget består de strukturella skillnaderna.

Enligt SCB:s siffror är sysselsättningsgraden bland utlandsfödda män knappt 70 procent. För utlandsfödda kvinnor är den ännu lägre (58,6 procent).

En jämförelse mellan arbetsförmedlingens siffror och SCB:s statistik över dem med eftergymnasial utbildning visar dessutom att arbetslösheten fortfarande är mer än tre gånger så hög bland de utlandsfödda. Trots högkonjunkturen.

Skillnaderna består

I praktiken består alltså skillnaderna på arbetsmarknaden mellan svenskfödda och dem med sin bakgrund i ett annat land. Ekonomen Dan-Olof Roth har visat att en fjärdedel av alla arbetsgivare ägnar sig åt etnisk diskriminering vid anställningstillfället. DN:s ledarsida uppfattade detta som glädjande siffror. Tre gånger av fyra ägnar sig arbetsgivarna inte åt etnisk diskriminering, skrev man den 13 juli i år.

För oss andra är Roths siffror, liksom den reella arbetsmarknadsstatistiken, en påminnelse om att allt inte står rätt till. Siffrorna visar att tillväxten löser många problem, men den raderar inte ut den strukturella rasismen på arbetsmarknaden.

För det krävs en kraftfull politik mot diskriminering.

JB