Marknadshyror öppnar för nya överklassgetton
Var ska vanligt folk bo i Sabunis Sverige?
På måndag presenteras den kontroversiella utredningen om marknadshyror för regeringen, men frågan har redan hunnit debatterats. Och tonläget har varit högt.
Det handlar om fri hyressättning i nyproduktion och det är en av de svåraste eftergifterna i januariavtalet för den rödgröna regeringen.
Ju mer eftertraktat bostadsområdet är, ju högre kan hyran sättas. Enligt det som framkommit av utredningen kommer det dock finnas vissa regleringar i förslaget. Hyresvärden måste kunna påvisa att hyran är rimlig i förhållande till liknande boenden i området.
Men hur bra det än kan låta gör det sannolikt ingen skillnad i praktiken. Med tanke på hur skev bostadsmarknaden är blir hyresgästen precis som Hyresgästföreningen påpekat ändå i princip maktlös.
Nyamko Sabuni, som under våren meddelat att hon vill hoppa av januariavtalet, har inte kunnat hålla inne med sin entusiasm inför det här förslaget. För Liberalerna är utredningen bara ett steg på vägen till en helt avreglerad hyresmarknad.
På andra sidan debatten hörs Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar hota att fälla regeringen om förslaget går igenom.
Så laddad är alltså den här frågan.
Nu riktas alla blickar mot Stefan Löfven och hur han kommer agera. Hur bokstavligt han kommer följa det så bakbindande januariavtalet när förutsättningarna förändrats så radikalt. När coronapandemin kastat om allt och när L mest trånar efter SD.
Snart ett år inför valet kan Socialdemokraterna behöva göra en riskbedömning om det är värt att genomföra en för väljarna så opopulär reform.
För grundproblemet är inte S. När verklighetsfrånvända partier som Liberalerna får kohandla sig till ojämlikhetsskapande reformer, ja då blir det så här.
Precis som för Centerpartiet handlar det om principer helt frikopplade från hur det faktiskt fungerar.
Som med arbetsmarknaden vill de gärna sudda ut de maktstrukturer som finns. Bortse från de ojämlika förhållanden som råder och låtsas att alla parter är med på samma villkor.
I en sådan rosaskimrande hittepå-situation har arbetstagaren alla möjligheter att kräva sina rättigheter, precis som att hyresgästen kan kräva en rimlig hyra.
Men det är bara det att verkligheten är en annan. Bostadsbristen härjar i 210 av 290 svenska kommuner och allt fler barn växer upp i trångboddhet. Unga vuxna bor kvar hemma eller måste bo som inneboenden i svindyra skrubbar.
Och kvinnor tvingas bo kvar med våldsamma män för att de inte har råd att flytta.
Att Nyamko Sabuni har dålig koll på verkligheten är inget nytt. Och kanske är det mycket begärt av henne att räkna ut vilka konsekvenser hennes extrema övertro på marknaden kan få.
Den fråga hon bör få är egentligen väldigt enkel: var ska vanligt folk bo i Sabunis Sverige?