Takhöjden är SVT Agendas problem
Kriminelle ”Hassan” är en stereotyp
I politiska kretsar och även inom SVT anses söndagsmagasinet Agenda vara kronan på verket. Det finaste program man kan medverka i eller programleda. Det är där partiledardebatterna sker och där som politikveckorna sammanfattas och tar avstamp.
Studion är sobert mörk för att understryka allvaret i programmet. Gästerna är alltid experter, professorer och högt uppsatta inom sina områden. Bara Göran Greider kan komma undan med att inte bära kavaj. Tilltalet är elitistiskt och programmet har aldrig hymlat med att de vänder sig mot samhällstoppen.
Oavsett vad man tycker om Agenda spelar det som sägs där roll. Det påverkar samtal på ledarsidor, sociala medier och ute i fikarum.
13-årige ”Hassan”
Under förra söndagens partiledardebatt var ett av ämnena kriminalitet. I ett inslag användes den 13-årige "Hassan” som exempel på en kille som bor i ett fattigt, så kallat utsatt område, som har börjat hänga med äldre kriminella killar och springer ärenden åt de som säljer narkotika.
Många tv-tittare studsade till av exemplet. En Hassan nämns sällan i Agenda, och när han väl gjorde det var det för att illustrera en ung kille på glid. Ingen kan argumentera emot att det finns killar med utländsk bakgrund i dessa områden som ägnar sig åt kriminalitet, men det är också en stereotyp. Och stereotyper ska medier vara försiktiga med, eftersom de kan spä på fördomar.
Det var inte bara tittare som reagerade på "Hassan" i Agenda. Även den erfarne SVT-medarbetaren Christian Catomeris gjorde det. Han tog i veckan beslutet att lämna Agenda-redaktionen.
– Det stämmer att publiceringen och användandet av ett utpräglat muslimskt namn i samband med brottslighet var den utlösande faktorn, men inte den enda orsaken till varför jag slutar, sa Catomeris efteråt till DN.
Han uppger att han under en längre tid känt sig obekväm med hur frågor om invandring och minoriteter hanterats av redaktionen. Agendas ansvariga utgivare Eva Landahl vände sig mot kritiken och sa till DN att det är "en stark redaktion med högt i tak"
Den som har följt Agenda under åren kan förstå vad Catomeris menar. Agenda har utmärkt sig med vad som nästan liknar en fixering vid invandring. I stort sett varje söndag är invandring, migration eller integration ett ämne. Så har det varit i minst ett decennium.
Upprop mot rasism
Redan 2012 väckte de frågan: "Hur mycket invandring tål Sverige?". När de fick kritik för frågeställningen för att den implicerade en negativ syn på invandring sparkade den dåvarande programledaren, Anna Hedenmo, bakut. I flera år efteråt gjorde hon det till sin journalistiska mission att få ställa likande frågor kring invandring.
Under hösten har det pågått en diskussion kring representation och även rasism inom Public Service-företagen. Flera journalister och programledare har skrivit under ett upprop om att de känner sig diskriminerade eller åsidosatta på grund av sitt utländska ursprung. Samtidigt är SVT och SR ansatta av en högljudd högeropinion om att de är "vänstervridna".
Att vara journalist 2020 är att vara utsatt för en enorm press, utmaningen handlar i grunden om att klara av att hänge sig åt just journalistik i en tid som är besatt av narrativ. Ska man kunna kalla en spade för en spade? Självklart. Men det går att ifrågasätta en redaktion som odlar en besatthet av spadar eftersom tiden kräver det.
Använder sig av stereotyper
I Agenda, som KD-politikern Lars Adaktusson en gång startade, ska man vara hel och ren och kalla en kriminell för Hassan utan att tveka. Men inom journalistiken är det viktigt att vara självkritisk och ödmjuk. Särskilt för den som anser sig stå högst i näringskedjan. Om takhöjden på Agenda betyder att man tillåter sig att använda stereotyper är det kanske ett problem.