Storstäder dumpar utslagna på landet

Det är klart det leder till otrygghet och kriminalitet

Ställdalen i Ljusnarsbergs, en av de kommuner som upplever hur storstadskommuner ”hjälper” människor med problem att flytta.

Tidningen Hem och Hyra har varit på besök i det lilla samhället Rosenfors utanför Hultsfred. I ett slitet tvåvåningshus från 1960-talet finns bara en hyresgäst kvar, Leif. När tidningen ringer på dörren tror han först att det är polisen.

Huset i Rosenfors är på många sätt typiskt för hur det ser ut på många håll i små svenska samhällen. Här ligger hus som byggts för att ge hem åt människor som arbetade i industrier som inte längre finns kvar, eller som i alla fall behöver mindre folk. Hus som inte längre behövs och som i många fall skulle kräva renovering från grunden.

Jag känner igen bilden från mina hemtrakter i Bergslagen. Det är omöjligt att inte se den när man åker igenom orter som Ställdalen, Persberg eller Blötberget. För inte så länge sedan skapade de där slitna husen mest ett slags förstämning. I dag har de blivit till ett hot.

Liksom i Rosenfors har fastigheterna i många fall hamnat i händerna på mindre nogräknade privata värdar. Att sälja framstod som en bra lösning för kommunala bostadsbolag. Ofta har det visat sig att det var en dålig idé.

Det har nämligen vuxit upp en helt ny slags bostadsmarknad på landsbygden. Värdar som erbjuder hyreskontrakt till människor som straffat ut sig från alla andra boenden. I en del fall rör det sig om nyanlända utan jobb eller försörjning.

En modern och lantlig variant av Dickens

Men det kan också handla personer som inte kan få ett boende på grund av skulder, stök, arbetslöshet eller missbruk. Många gånger allt på en gång.

För privata värdar med fallfärdiga hus kan det ändå vara en bra affär. Socialtjänsten måste betala hyran och hyresgästerna är knappast i ett läge där de kan ställa krav. Som en modern och lantlig variant av Dickens.

De kommer till små orter i Småland, Bergslagen eller Norrland från storstäderna. Kommunalpolitiker jag talar med beskriver hur hemkommunerna - ofta kring Stockholm eller Göteborg - aktivt väljer att "hjälpa" personer med problem att flytta.

Plötsligt är kriminella och missbrukare från våra stora städer ett ansvar för människorna i små lokala samhällen och för små kommuner utan resurser. Det är klart att det skapar otrygghet, oordning och kriminalitet.

I min kommun tvingades bussbolaget nyligen att dra in busslinjer från ett mindre samhälle. Stöket går inte att hantera.

Hem och Hyra berättar att flera kommuner, bland annat Hultsfred, nu river. På kort sikt blir det dyrare än att sälja husen, men man slipper i alla fall bli avstjälpningsplats för människor någon annan vill bli av med.

Det är ett nödrop men också ett sätt att hantera en situation som blivit orimlig.

Orimlig för de som bor på landsbygden och för små kommuner, men också för människor som får en enkel biljett i stället för hjälp att ordna upp sina liv.