Kriget mot terror leder till fascism

Nu är det hög tid att lära sig av historien

21 NOVEMBER 2010. Främlingsfientlighet

stort pådrag När Göteborg blev terrorhotat grep polisen fyra män misstänkta för brott. Samtliga släpptes efter bara ett dygn.

Polisen bröt sig in i oskyldiga familjers lägenheter, slog sönder dörrar och inredning och förde med sig personer som påstods vara misstänkta för terroristbrott. Nja, inte alla. En av de fyra svenskpalestinier som utsattes för detta övergrepp var inte ens misstänkt för brott. Han skulle bara tas in för förhör.

Samtliga fyra misstänkta släpptes inom ett dygn.

Förutom att skrämma slaget på stackars oskyldiga familjer stormade polisen en moské och låste in åtta bedjande män i tre timmar. Göteborgs-Posten skriver om händelsen:

”En av de isolerade – en äldre man – vädjade om att få gå, för han saknade sin medicin. En polisman skall då ha ringt sjukvårdsupplysningen och frågat om de aktuella medicinerna var absolut livsnödvändiga. När han möttes av ­nekande svar, beordrades mannen att stanna kvar i lokalen.”

Så behandlar svensk polis människor som heter Muhammed eller Mustafa i förnamn och som är muslimer.

Förr i tiden ansågs det brottsligt att bryta sig in i heliga lokaler som kyrkor. Det fanns till och med en lag som hette lagen om kyrkofrid. Den är mig ­veterligt inte avskaffad men kanske inte lika sträng i dag? Den borde dock gälla en moské likaväl som en kyrka.

Hur som helst har polisens agerande inte rönt några större protester från kyrkligt eller annat håll. Det säger en del om samhällsklimatet. Att jaga presumtiva terrorister som nästan alltid är liktydigt med muslimer är i dag en normalitet i hela västvärlden.

Sverige har lydigt gått med i ”­kriget mot terrorismen” – det krig som en­ ­högerkristen Bush-regim i USA startade för snart tio år sedan. Vi har ändrat lagar, vi låter polis och säkerhets­polis avlyssna moskéer och skolgårdar. Ja vi låter till och med amerikanska spioner agera på svensk mark i strid med svensk lag. Och vi deltar med soldater i kriget i Afghanistan.

Politiken och det offentliga samtalet inriktas på ”muslimerna”, på den ”­islamska extremismen” som om det vore entydiga begrepp. Det är inte ­bara juden eller tattaren som är det stora ­hotet i Europa, utan framför allt muslimen. Ekot från förr känns igen.

Professorn i religionshistoria, Mattias Gardell, har i dagarna kommit ut med boken Islamofobi (Leopard förlag). Den borde bli obligatorisk läsning för alla beslutsfattare som anser sig stå i demokratins och humanismens tjänst.

Gardell går igenom islamofobins långa historia. Det är skrämmande men tankeväckande läsning. Antimuslimska stämningar närs av samma källa som antisemitismen i det kristna västerlandet även om islamofobin och antisemitismen inte är identiska.

Men precis som en stor del av det ­humanistiska och samhällsvetenskapliga forskarsamhället sedan andra världskriget ägnat sig åt att undersöka antisemitismens idéer och praktik är det hög tid att forskningen nu intresserar sig för islamofobin.

Jakten på det muslimska det vill säga på det som inte hör till ”vår ­normalitet” pågår runtom i Europa. Den 14 juli röstade den franska nationalförsamlingen igenom en lag som förbjuder heltäckande slöja på allmänna platser. Om en kvinna bär niqab eller burka får hon böta 150 euro. Hon måste dessutom gå en kurs i franskhet, berättar Gardell. Franska inrikesministeriet har beräknat att antalet muslimska kvinnor med heltäckande slöja är ungefär 1900 personer. Lagen rör alltså tre promille av landets befolkning.

I Belgien har man också infört förbud mot heltäckande slöja. I Schweiz har man förbjudit minareter. Landets främlingsfientliga parti förbereder förslag om folkomröstning i slöjfrågan.

Samma diskussion pågår i Danmark, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Österrike. I Sverige lyfte Folkpartiledaren Jan Björklund frågan i valrörelsens slutskede.

Gardell konstaterar att ”den nya ­illiberalismen i Europa bärs upp av stora majoriteter”.

Slöjan har blivit en symbol för det där muslimska som påstås vara så skrämmande. Ändå har kvinnors huvud­dukar en lång tradition inom både kristendom och judendom. Patriarkalt? Absolut! Men inte specifikt muslimskt.

”Det muslimska hotet mot vårt samhälle är mer allvarligt än klimatproblemen”, menar vice statsminister Lene Espersen (konservativ) i Danmark.

Sverigedemokraterna kunde inte sagt det bättre. Regeringar inför övervakning och kontroll av ”de främmande”. Samhällsklimatet befrämjar fördomar, hatbrott och exkluderingspolitik.

Kriget mot terrorismen har för länge sedan spårat ur.

Hög tid att lära sig av historien.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln