Den ”breda mitten” är varken bred eller mitten

Socialdemokraterna är vänster

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

“Vad är en folkrörelse?”

Så inleder S partisekreterare Lena Rådström Båstad en broschyr på drygt 50 sidor med nya idéer till socialdemokratisk politik som kom för några veckor sedan, innan regeringskrisen. Ett starkare samhälle 2030 är slutrapport från partiets så kallade rådslag, en serie möten på alla nivåer i syfte att damsuga socialdemokratin på tankekraft.

Just nu kommer få att bry sig. Statsministerposten står på spel och när Almedalsveckan inleds idag, digitalt naturligtvis, är den röda tråden makt och inte politik.

Men fler borde bry sig, för bortom talmansrundorna och partiernas krumbukter i media handlar de här veckorna om naken ideologi.

Hur djup är en övertygelse? Och vad kan man inte kompromissa med?

Ett starkare samhälle 2030 är en liten exposé över hur S-ledningens strategi för hårda tag, pliktretorik och januariavtal går på tvärs med medlemmarna.

Gräsrötternas viktigaste politiska frågor när de blickar tio år framåt är jämlikhet, välfärd, klimat, miljö, skola och utbildning.

Först på åttonde plats kommer migration och integration, de frågor som dominerat S interna debatt under flera år. Till och med övrigt prioriteras högre.

Det andra område som S ledning lägger sitt krut på – brottsbekämpning – landar på plats fjorton.

Några spår av "den breda mitten" som Annie Lööf brukar prata om syns inte till. Varken av januariavtalets reformer eller som filosofi.

De tjänstemän som har sammanfattat rådslagen försöker visserligen framställa det som att alla egentligen vill prata om ledningens prioriterade frågor.
"Två andra områden som får stor uppmärksamhet är integration och brottsbekämpning." skriver de optimistiskt.

Men gräsrötterna verkar vara på väg någon helt annanstans.

Rapporten landar i över 200 konkreta förslag. Man vill öka kvalitén i välfärden, gärna genom att förstaliga skola och sjukvård. Slänga ut vinstdrivande aktiebolag ur det offentliga. Lägga in tandvården i sjukförsäkringen. Höja pensionerna. Införa "En mer human flyktingpolitik som inte splittrar barnfamiljer". Få en extra semestervecka, ha högre ersättningar i socialförsäkringarna och investera i miljön.

Bland mycket annat.

På flera ställen tar man upp behovet av ett nytt skattesystem och jag räknar till minst tio förslag på nya skatter och slopade avdrag. Men även höjt grundavdrag och nej till höjd bensinskatt.

Den sistnämnda kan med lite god vilja kanske ses som en olivkvist till Centern.
Ett starkare samhälle 2030 är inget politiskt program utan ett smörgåsbord med vad som bubblar i leden. Och när medlemmarna drömmer sig tio år framåt är det en traditionell socialdemokratisk politik de vill ha.

Sedan Stefan Löfven valdes till S-ledare 2012 har han försökt förändra bilden av sitt parti. Han har flyttat det åt mitten och efter flyktingkrisen 2015 betonat frågor som stram flyktingpolitik, mer övervakning och hårdare straff.

“Vad är en folkrörelse?”

Svaret är komplicerat. När Olof Palme övertog ordförandeklubban 1969 gav Tage Erlander honom rådet att "lyssna på rörelsen".

Det gjorde han ibland, och ibland inte. En partiordförande ska leda sitt parti – inte följa det.

På samma sätt har Stefan Löfven de senaste åren haft ögonen på tidsandan snarare än "lyssnat på rörelsen". Han har spräckt borgerligheten och lyckats regera i hittills sju år trots att omkring sextio procent av riksdagen är höger.

Det är en oerhörd bedrift.

Problemet är att ingen egentligen brinner för politiken. Och i brist på en socialdemokratisk besättelse om varför man gör saker är Stefan Löfvens svar "härtill är jag nödd och tvungen" för att hålla SD borta.

Det kan vara sant men gör sig dåligt på förstamajplakat.

Annie Lööfs svar är bättre, hennes "den breda mitten" är ett uttryck för en lång centerpartistisk idétradition där de är solen som alla andra ska rotera runt.
Men "den breda mitten" är varken bred eller ligger i mitten. Den är en plats som inte finns, politikens Shangri-La.

Socialdemokraternas medlemmar i rapporten Ett starkare samhälle 2030 är definitivt inte mitten, de är vänster.

De som i ungdomen brann för en stram migrationspolitik eller för att riva i Lagen om anställningsskydd gick nog med i andra partier.

Att för socialdemokraternas gräsrötter knacka dörr och försvara den politik som tidsandan lagt upp på tallriken vore övermänskligt. Och kanske bidrog detta till att Stefan Löfven inte vill ha extra val.

Januariavtalet har inga valarbetare.

Ett starkare samhälle 2030 är ett av flera framtidsdokument som arbetarrörelsen har tagit fram just nu. LO har i flera rapporter argumenterat för högre skatter, mer välfärd och bättre fördelningspolitik. Liksom Magdalena Andersson gör i en relativt nyutkommen rapport om den ekonomiska politiken.

I utmarkerna smyger den fackliga tankesmedjan Katalys och S-föreningen Reformisterna omkring med sin klassanalys och sina krav på en ny ekonomisk politik.
Trådarna löper samman vid höstens S-kongress. Men redan innan Vänsterpartiets misstroendevotum hade Socialdemokraterna börjat bryta upp från mittenlinjen.

Så “Vad är en folkrörelse?”

Ett svar jag saknar idag från Socialdemokraterna är stoltheten. Insikten om att inte bara handslaget utan även de egna idéerna är värda att stå upp för.

Läser man tidigare S-generationer är stoltheten central. Över att man har skapat ett av världens rikaste och mest anständiga samhällen. Över att så många i vårt land fått det bättre och idag har livschanser de annars aldrig skulle ha haft.

I den stoltheten finns en tro på politikens räckvidd, ett mod och en insikt om vad demokratin kan åstadkomma.

Jag tror det är där Socialdemokraterna måste börja efter Januariavtalet. Världens rikaste och mest jämlika land återstår ännu att bygga. Och en sak är säker.

"Den breda mitten" lär inte vara till så stor hjälp.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu