Kristersson får ta på kycklingdräkten

Moderaternas parti­sekreterare Gunnar Strömmer är förgrymmad. Han anklagar Stefan Löfven för att inte debattera tillräckligt mycket med Ulf Kristersson. Eftersom Moderaterna börjar parkera sig en bit under 20 procent i de flesta mätningar är ilskan ­begriplig - Kristersson behöver allt strålkastarljus han kan få.

Men Stefan Löfven är inte den förste statsminister som hellre pratar med väljare än politiska motståndare. Strömmer kastar ett helt stenbrott i glashus.

Reinfeldt nobbade Löfven

Inför valet 2014 förklarade exempelvis statsminister Fredrik Reinfeldt att han vägrade ­debattera med Löfven om inte denne erkände att han saknade regeringsalternativ.

- Jag vill veta att mot mig står ett regerings­alternativ eller som jag tror är sanningen, det står inte ett ­regeringsalternativ mot mig, sa Reinfeldt.
Kanske Kristersson också ska ta och berätta om sitt ”regerings­alternativ” först? Och vad han ska göra med den där listan med politiska krav Jimmie Åkesson (SD) säger sig förbereda?

...och Juholt

Även Håkan Juholt nobbades av Reinfeldt. Inför omvalet i Västra Götalandsregionen 2011 tackade statsministern helt sonika nej till att prata sjukvårdspolitik.

- Vi debatterar jätte­gärna mot Håkan Juholt men S måste först börja presentera sakpolitik, sa Roberta Alenius, då presschef hos Reinfeldt, och hän­visade Juholt till riksdags­debatterna.

...och Sahlin

2008 använde Reinfeldt samma taktik mot Mona Sahlin. S var rasande när Reinfeldt fick sitta ensam i SVT Agenda efter att han helt enkelt vägrat möta Sahlin.

- Jag är absolut redo och ­sugen att debattera, men det blir mycket intressantare när det utgår från två ekonomiska alternativ, sa Reinfeldt till Afton­bladet.

Under Reinfeldts åtta år som statsminister skiftade alltså ­argumenten: Ni har inget regeringsalternativ, ni har ingen sakpolitik, ni har ingen ekonomisk politik. Men slutsatsen blev den samma: Reinfeldt ville prata oemotsagd.

Gunnar Strömmer har självfallet rätt i att ­debatter är roligare än inga debatter, men ­lite moderat själv­kritik vore kanske på sin plats. Som man bäddar får man ligga.

Klädde ut sig till kyckling

Debatten om debatten är inte bara ett svenskt fenomen, alla håller på så här. I amerikanska presidentvalet 1992 vägrade exempelvis president George H W Bush debattera med utmanaren Bill Clinton. Då kläckte två av Clintons supportrar, Derrick Parker och John O’Meara, idén att klä ut sig i en kycklingdräkt och besöka ett av Bush valmöten.

Kyckling, chicken på engelska, betyder feg och snart dök den tysta jättekycklingen upp överallt där Bush kampanjade.

Så gnäller man med stil!

Vid ett smått sur­realistiskt tillfälle började president Bush inför fotograferna själv samtala med kycklingen. Till slut tog han debatten med Bill Clinton. Så vi har ett litet tips, Ulf Kristersson ...

Vi lovar att skriva om dig.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.