Bridget Jones – en finansiell fantasi

Den tredje filmen om Bridget Jones, Bridget Jones baby, som nyligen kom ut på bio är dock mindre av en romantisk komedi och mer av en mamma-komedi .

De säger att den romantiska komedin är död. Harry träffar inte Sally. Så sent som för tio år sedan brukade romantiska komedier dra in runt 100 miljoner dollar per film. Sedan hände något. Publiken slutade komma, biljetterna slutade sälja. Julia, Sandra, Reese och Meg började göra andra typer av film.  

Eller slutade göra film, vilket lätt händer kvinnor över 40.

Därför är det inte konstigt att när Bridget Jones återvänder till den vita duken efter tio år har hon delvis bytt genre. På 1990-talet var den fumliga, kedjerökande, pinot grigio-drickande Londonbon den hjältinna från de romantiska komedierna som den bredare icke-Manolo-Blahnik-bärande massan kunde identifiera sig med. Helen Fieldings berättelse byggde på Jane Austens Stolthet och fördom och platsen var ett växande London där singeltjejer fort­farande hade råd att bo i egen lägenhet.

Inte med två andra i en fyra i Walthamstow.

Den tredje filmen om Bridget Jones, Bridget Jones baby, som nyligen kom ut på bio är dock mindre av en romantisk komedi och mer av en mamma-komedi.

De romantiska komediernas formel brukade bygga på att en frispråkig, karriärinriktad kvinna förändrades genom kärleken till en man. Hon gifte sig och blev till något annat.

Mamma-komediernas formel är däremot att en frispråkig, karriärinriktade kvinna förändras genom att bli gravid (av misstag). Hon blir så småningom ihop med barnets far. Föder bebisen och blir till något annat.

Det är inte längre äktenskapet som tämjer kvinnan, utan moderskapet. Idén att kvinnan inte bör ha någon identitet utanför äktenskapet är i hög grad passerad, idén att hon inte bör ha någon identitet utanför sina barn lever och frodas.

Därför blir Bridget Jones gravid.

Filmen leker med tanken att Bridget ska bli ensamstående mamma. Men så blir det förstås inte. Just ensamstående mammor är den familjeform som vi kanske har svårast att hantera. Både kulturellt och i vår välfärdspolitik.

Hade Bridget Jones varit svart eller inte haft välkammade medelklassföräldrar hade filmens tonläge varit annorlunda. Att bli gravid utan att veta vem pappan är blir inte komedi under sådana omständig­heter, det blir rubriker i brittiska kvällstidningar om samhällets moraliska och sociala förfall.

I Sverige moraliserar vi inte över ensamstående mammor på riktigt samma sätt. Men även i Sverige är ensamstående mammor den fattigaste gruppen i samhället: 46 procent av de ensamstående föräldrar som har två eller fler barn lever i dag i risk för fattigdom, enligt Försäkringskassan. Skulle man bara räkna de ensamstående kvinnorna går siffran upp till 73 procent. Dessutom har fattigdomen de senaste tio åren nästan fördubblats bland ensamstående föräldrar som har ett jobb.

Det är bra att regeringen i höstbudgeten höjer underhållsstödet för äldre barn samt flerbarnstillägget men problemen är förstås större än så.

Det är talande att i den scen av Bridget Jones baby där Bridget faktiskt på riktigt ser ut att riskera fattigdom (hon sitter bokstavligen i rännstenen utan jobb) dyker den rike hjälten upp och räddar henne inom tre sekunder.

Här börjar vi närma oss något centralt gällande vår tids romantiska fantasier. 

Bridget Jones bygger på Jane Austens romaner och den engelska författarinnans verk från tidigt 1800-tal betraktas i dag som romantiska. I själva verket är de högst praktiska berättelser om pengar, status och patriarkat. I Stolthet och fördom blir Elizabeth Bennett kär i Mark Darcy först när hon ser vilket stort och vackert gods han har. I dag ignorerar vi ofta dessa aspekter av Jane Austen. Vi tycker att vi har kommit längre: relationer handlar i vår tid inte längre om pengar, utan om kärlek. Men, varför är då hjältarna i våra romantiska fantasier i princip alltid snorrika?

Christian Grey i 50 nyanser av grått, är miljardär. Det råkar även Bridget Jones nya friare vara: miljardär. Som att det inte räckte att göra honom till miljonär. Bridget Jones gamle friare Mark Darcy är också rik, om än med äldre och mer engelska pengar. Mr Big i ”Sex and the city” är finansplutokrat som köper lägenheter som vore de tomater och även i den feministiska komikern Amy Schumers film Trainwreck är hjälten en berömd sportläkare som tjänar hundratusentals kronor mer än Amy.

Varför?

Amy Schumer kan bryta mot sexuella, utseendemässiga och beteende­mässiga tabun om vad en kvinna bör vara, men hon kommer inte ens på tanken att bryta mot de finansiella. Mannen ska tjäna mer än kvinnan och en kvinna når ekonomisk trygghet genom att hitta kärleken. Bridget Jones kan ha en gullig karriär i media och leka med tanken att uppfostra sitt barn som ensamstående men i slut­ändan kommer alltid prinsen på den tjocka plånboken.

Ekonomen Thomas Piketty visar i sin stora studie om den ekonomiska ojämlikheten i världen att vi i dag är tillbaka på de nivåer av ojämlikhet som definierade världen under Jane Austens dagar och det syns i populär­kulturen.

Det vi i dag kallar romantiska fantasier är i lika hög grad finansiella fantasier.

Vem behöver pensionsspara när det räcker med att banta?

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln