Var tredje ska inte dö ensam

Pandemin visade att vi inte var beredda

Var tredje person som dött i covid-19 har varit ensam i dödsögonblicket.

I går eftermiddag skärptes restriktionerna rejält i Sverige. Max åtta personer får samlas från och med den 24 november, en gräns som ska vara normerande även i privata sammanhang. Det är ännu ett försök från regeringen att stävja den smittspridning som så tydligt satt ljuset på brister i samhället.

Det handlar om brister som fanns tidigare och kommer att finnas kvar när virusspridningen mattats av. Det är till exempel sällan undersköterskors arbetsmiljö diskuteras så mycket som i år.

Men det finns en aspekt av pandemin som känns i magen på ett särskilt sätt. Det handlar om en så viktig sak som att vi ska få hålla någon i handen när vi somnar in.

En tragedi

Fler än vanligt har varit ensamma i dödsögonblicket under coronapandemin. Ett vanligt år dör cirka 15 procent i ensamhet jämfört med 18 procent hittills i år. Det kan vara både på sjukhus, äldreboende och i det egna hemmet.

Det kan jämföras med de som dött på grund av covid-19. Knappt 33 procent av pandemins dödsoffer har varit ensamma när de avlidit. Det visar statistik från Svenska palliativregistret.

Det här sätter fingret på att det behövs tillräckligt med personal för att man ska slippa välja bort den palliativa aspekten av vården.

– Vi gör allt för att patienten inte ska behöva dö själv. Har vi haft mycket vid tillfället med många patienter har vi sett till att någon frikopplas för den stunden, berättade Kattis Fröjd Fridebäck för Dagens ETC i början av juli.

Hon jobbar som undersköterska på Örebro sjukhus och ger en inblick i hur det varit att behöva göra prioriteringar under pandemin.

- Vi vänder ut och in på oss själva. När någon går bort så påverkas man som personal också väldigt hårt. Om ingen varit där mår man dåligt efteråt, säger hon.

... döden blir svårare än vad den hade behövt vara

I slutänden är det en fråga för regionernas ledningar. När coronapandemin slog till blev det tydligt inte bara att skyddsutrustning var en bristvara. Det fanns exempelvis i Stockholm inte tillräckligt med personal för att möta upp det plötsligt så stora behovet av intensivvård. Det är en beredskapsfråga, och om det är något pandemin visat är det att vi inte varit beredda.

För de som dör utan någon vid sin sida är det förstås en tragedi, såväl som för deras anhöriga. Det går emot en grundläggande del av den palliativa vården och gör att döden blir svårare än vad den hade behövt vara.

Vad vi kan hoppas på nu är att det åtminstone ger syre till frågan om resurser inom vården. En av tre som dör i ensamhet är en för många. Ingen ska behöva dö ensam.


Hur ska vi se till att människor har någon vid sin sida när de går bort? Går det att kräva under en global pandemi? Chatta med Atle Morseth Edvinsson om artikeln. Chatten startar klockan 09:00 men det går bra att skriva inlägg redan nu.

  • Atle Morseth Edvinsson
    17 nov 2020

    Nu avslutas chatten. Ha en bra dag! 🙂

  • Atle Morseth Edvinsson
    17 nov 2020

    Det finns å andra sidan åtta regioner med ett blocköverskridande styre och en region med ett vänsterstyre. De bär förstås ett lika stort ansvar för att personalstyrkan kan hantera plötsliga utmaningar som borgerliga regionledningar.

    Sen är frågan om beredskap på händelser som en pandemi förstås större än regionerna. Det omfattar även kommuner, statliga myndigheter och civilsamhället.

  • 17 nov 2020

    Som sagt, de borgerligas ansvar. Skönt att vara socialdemokrat och ALDRIG ha ansvar för det som misslyckas.

    Alexander
  • Atle Morseth Edvinsson
    17 nov 2020

    Den typen av avvägningar görs knappast inom sjukvården. Jag har aldrig läst eller hört om någon som genomgått mirakel efter att ha fått palliativ vård. Det handlar ju om att få omvårdnad utifrån behov och kan ibland även bidra till att förlänga livet.

    Det går att läsa mer om palliativ vård på 1177.se: https://www.1177.se/behandling--hjalpmedel/vard-i-slutet-av-livet/palliativ-vard--att-forlanga-livet-eller-lindra-symtom/

  • 17 nov 2020

    33 % ensamma när de dött, ,med eller av palliativ vård?

    En grundläggande fråga, ,med eller av?

    Kan man då förmoda att palliativ vård sätts in för att sjukvården inte klarar sitt uppdrag trots politikers löften om det motsatta?

    Vi har läst om det, hört om det när åldringar mirakulöst blivit friska bara av få komma hem, bort från det som cyniskt nog kallas "respektfullt avslut av livet " på ålderdomshem.

    Så bevisen finns på att de sk. Förtroende valda inte sköter sitt uppdrag oavsett parti!

    När ska du skriva om det ,om våra samvetsbefriade politiker som bär ansvaret som borde bestraffas.

    Owe Sjöö

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.