Dagens opposition klarar aldrig en kris
Vi förväntar oss att politiker ska ta ansvar
Kinas regering har förlängt nyårsledigheten, isolerat miljonstäder och uppmanat befolkningen att så långt möjligt hålla sig hemma. IKEA har stängt sina kinesiska varuhus och internationella friidrottsförbundet skjuter upp världsmästerskapet inomhus ett helt år.
Rubrikerna de senaste veckorna har varit skrämmande. Formuleringar som "global nödsituation", "första fallet i Norden" och "evakuering av turister" säger något om hotet från det nya coronaviruset 2019-nCoV.
Vi vet inte allt, men vi kan börja bocka av punkterna. Dagens vaccin biter inte på viruset. Det smittar mellan människor och av allt att döma via luften. Sjukdomen dödar, hittills åtminstone 170 personer. Dessutom sprider sig utbrottet över världen.
Inte den pandemi världen fruktar
Det nya coronaviruset är kanske inte den dödliga pandemi världen fruktar, men det låter oss ana vad som väntar. Frågan är inte om världen kommer att drabbas av en pandemi, utan när.
Det moderna samhällets sårbarhet ställer frågor. Hur länge skulle matförsörjningen fungera vid ett utbrott av en dödlig smitta? Eller betalningssystemen? Vad händer med lag och ordning?
Och vad skulle hända med sjukvården som går på knäna redan som det är?
Vi förväntar oss att det politiska systemet klarar att lägga undan partitaktiken i en sådan situation. Att ledande politiker från alla håll försöker ta ansvar för landet. Vi förväntar oss kompromisser och statsmannaskap, eftersom det är precis det som skulle krävas.
Oppositionen visade ansvar
Det har gjorts förut, och vi behöver faktiskt inte gå till krigstider för att hitta exempel. Vad man än tycker om innehållet var uppgörelsen vid finanskrisen 1992 en styrkeuppvisning och ett sätt att visa ansvar, inte minst från oppositionen.
Det känns väldigt länge sedan.
I dag låter oppositionsledaren - ska vi fortfarande kalla honom det - Ulf Kristersson och hans partikamrater lite som en hackig grammofonskiva. Regeringen är den sämsta landet har haft, och situationen är fullständigt utom kontroll.
Tänk om det hade varit sant. Tänk om landet stått inför ett verkligt avgörande hot, som en pandemi. Hade Sverige då behövt en opposition som dagens moderater?
Knappast, men lyckligtvis är bilden av ett land på randen till sammanbrott inte riktigt sann och coronaviruset blir förhoppningsvis inte en pandemi.