Brännhet sommar väntar för skogen

I onsdags dödades en brandman väster om Ransäter i Värmland. För Radio Värmland berättar räddningstjänsten att han störtade ner för ett stup när han tillsammans med kollegorna från Munkfors ryckt ut för att släcka en skogsbrand som polisen misstänker kan ha varit anlagd. När hjälp nådde fram fanns inget att göra.

Branden mellan Ransäter och Sunne var inte den första i Värmland den här veckan. I måndags gick bromsarna sönder på ett godståg från Borlänge till Göteborg. Det räckte för att starta en brand.

Eller ­­- inte en brand utan många. Det krävdes hundra brandbekämpare från tre brandkårer, försvarsmakten och skogsbolagen, flera helikoptrar och ett drygt dygns kamp för att få elden under kontroll.

Och vi befinner oss bara precis i början av juni.

Snart fyra år

Det har snart gått fyra år sedan den stora skogsbranden i Västmanland bröt ut. Den gången hade sommaren hunnit fram till slutet av juli, och när en gnista från en skogsmaskin antände den fnösketorra marken gick det mesta fel.

Det tog för lång tid för räddningstjänsten att komma på plats, för lång tid att samordna räddningsinsatserna och alldeles för lång tid att få fram de vattenbombningsplan som kanske bidrog till att släcka elden.

Resultatet blev förödande. En person dödades, ett tusental tvingades fly från sina hem och under en period hotades hela samhället Norberg av lågorna. Ändå hade det kunnat gå mycket värre.

Röken låg tät över stora delar av Mellansverige. Detaljer och reflektioner finns i Sven Olov Karlssons infallsrika bok om sommaren 2014, “Brandvakt“.

Dålig beredskap

Efteråt konstaterade alla att beredskapen brustit. Samhället hade misslyckats med att mobilisera resurser för att kunna möta ett verkligt hot. Sedan dess har alla talat om samordning, större resurser och en högre beredskap.

Branden i östra Värmland är kanske exempel på att just det har fungerat. Brandkårerna i Karlstad, Bergslagen och Örebro har snabbt varit på plats, precis som försvarets resurser.

Ändå, när godståget i måndags rusade fram fanns det inget övervakande brandflyg i luften. Avtalet mellan flygklubben och länsstyrelsen gick ut i april. Det nya avtalet är överklagat. Mitt i torkan spanade ingen efter bränder.

Och om branden hade utvecklats på ett annat sätt hade det, lika lite som för fyra år sedan, funnits flygplan som effektivt kan vattenbomba brandhärdarna om situationen blivit brandmän och helikoptrar övermäktig.

Bränderna i Värmland håller på att slockna och brandflyget spanar åter. Men en person är död och sommaren har knappt börjat. Bränder rapporteras från alla delar av landet. Fortsätter torkan kommer elden att härja på många fler skogar innan hösten. Och vår beredskap har fortfarande stora luckor.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.