Arbetsfreden inte självklar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

7 APRIL 2006. Det skakar på den europeiska arbetsmarknaden, inte bara i Frankrike.

I Norge hann 17000 byggnadsarbetare i början av veckan inleda en strejk innan medlarna efter en nattmangling lyckades få till ett avtal. I går gick kabinpersonalen på SAS-Braathens i strejk.

I den tyska industrin pågår sedan en dryg vecka ”varningsstrejker”. Daimler-Chryslers och Porsches monteringsfabriker har stått stilla, liksom SKF-fabriken i Schweinfurt. Demonstrationer och nya strejker planeras runt hela landet. Bara i Bayern har 60 000 metallare deltagit i strejker den här veckan.

Vinsterna slår rekord

Precis som i Sverige slår vinsterna i den tyska industrin rekord. Det beror inte minst på de senaste årens återhållsamma löneuppgörelser, i några fall till och med lönesänkningar. Nu har företag utanför den tyska arbetsgivarorganisationen accepterat lönehöjningar på 3,5 procent.

För ett branschavtal kräver IG Metall fem procent.

Oron på den europeiska arbetsmarknaden står i skarp kontrast till den svenska vardagen. Här råder vad den tidigare arbetsgivarchefen Göran Tunhammar beskrev som ”god sed” när han i veckan överlämnade sin utredning om lönebildningen till regeringen.

I Medlingsinstitutets rapport om arbetsmarknaden förra året beskrivs 2005 som ett mellanår. Ändå träffades kollektivavtal för över en miljon löntagare.

Knappt mätbart

Under hela förra året gick enligt statistiken 568 arbetsdagar förlorade i konflikter. Det innefattar både lagliga strejker och spontana protestaktioner. Mindre än 600 arbetsdagar. I hela landet, med över tre miljoner löntagare.

En konflikt behöver inte gå till strejk för att skada arbetsgivaren, påpekade Tunhammars utredning. Ändå har konfliktnivån på svensk arbetsmarknad knappt varit mätbar.

Det som händer i våra grannländer kan dock påverka Sverige.

Under nästa år ska avtalen för i stort sett hela arbetsmarknaden skrivas om.

De senaste årens låga tyska löneökningar används redan som argument för återhållsamhet. Samtidigt kommer industrins vinstnivåer, här precis som i Tyskland, att påverka de fackliga kraven.

Särregler för unga

Helt nya sektorer har de senaste åren utsatts för konkurrens, inte minst från utländska företag med egen arbetskraft. I många fall har det avslöjat svagheter i avtal, till exempel när det gäller lägstalönerna.

Lägg till detta möjligheten att Maud Olofsson efter höstens val skulle kunna få tillfälle att upprepa den franska rege-ringens politik med diskriminerande särregler för unga.

Nästa års avtalsrörelse kommer att bli en prövning för samarbetsklimatet på arbetsmarknaden.

Om löntagarnas villkor kränks och klyftorna växer är inte arbetsfreden självklar. Inte ens i Sverige.

IP