Folkrörelsen skapar vinnare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-08-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I helgen avslutas fri-idrotts-VM. För svensk del har tävlingarna gett oss både glada överraskningar och besvikelser. På pluskontot skrivs Christian Olsson med sitt VM-silver. Lite smolk i bägaren blev det på herrarnas höjdhopp. Ändå, två svenskar i en VM final. Redan det är fantastiskt.
Och vi har fortfarande inte sett vad Kajsa Berg-qvist kan åstadkomma.
Ingen kan undgå att märka att dagens svenska friidrottslandslag tillhör en ny generation. Självmedvetenhet och självförtroende lyser emot oss.
Friidrottarna, liksom till exempel simmarna, är starka och konkurrensinriktade individer. Det är en förutsättning för framgång på elitnivå. Men de ingår samtidigt i ett lag där lagkamraternas framgångar och stöd blir en sporre att överträffa sig själv.
Kanske kan man tala om en ny svensk modell. Om det är riktigt att kollektivet ibland ställts före individen, och att jantelagen fått lägga locket på viljan att växa, visar idrottsmän som Christian Olsson att detta tillhör en förgången tid.
Samtidigt är det svenska friidrottslandslaget ett exempel på att inte heller den nya modellen bygger på individuella divor eller superstjärnor. Laget är viktigt, också för individualister.
En framgång föder genast fler bland gruppens andra medlemmar.
De det har talats om en ny solidarisk individualism, en ovilja att underordna sig auktoriteter utan att för den skull ge upp intresset för andra.
Men i ett avseende har ingenting förändrats. Dagens svenska idrottsframgångar är liksom gårdagens resultatet av allt det arbete som läggs ner av frivilliga ledare och föräldrar i den svenska idrottsrörelsen.
Här finns ett samband mellan bredd och topp. Det ena förutsätter det andra. Visst säger bilden av en 15-årig Christian Olsson som säljer program när Jonathan Edwards sätter världsrekord på Nya Ullevi något om det sambandet.
Folkrörelsemodellen lever, liksom det starka samhälle som till exempel erbjuder kommunala idrottsanläggningar. Det är inte privata alternativ som gör det möjligt för ungdomar att utvecklas till 17-metershoppare i tresteg.
Ingvar Persson