Nationalismen – ett ekonomiskt problem
9 oktober 2016
Nationalismen
Storbritanniens premiärminister tycker att det är ett problem att 25 procent av alla läkare i Storbritannien är invandrare.
Snart ska det bli andra bullar.
– Ja, det kommer att finnas personal från utlandet under en övergångsperiod – innan vi har hunnit träna upp fler brittiska läkare, sa Theresa May förra söndagen.
Några dagar senare föreslog inrikesminister Amber Rudd att brittiska företag skulle tvingas publicera listor på hur många av deras anställda som inte kom från Storbritannien. Men hon backade ganska snart från idén, näringslivet sparkade bakut.
Det här var även veckan när nio akademiker från London school of economics fick höra att utrikesdepartementet inte längre ville ha deras hjälp. Personer som inte är brittiska medborgare ska inte längre användas som experter gällande brexit, Storbritanniens kommande utträde ur EU. Professor Sara Hagemann, från Danmark, rasade: Varför var hennes kunskap inte längre önskvärd?
Utrikesdepartementet hävdade att det hela handlade om rikets säkerhet. London school of economics ansåg att det handlade om diskriminering: det hade ju aldrig tidigare fungerat på detta sätt. Det världskända universitetet kände sig hur som helst tvunget att skicka ut ett pressmeddelande om att alla deras akademiker, oavsett nationalitet, producerar värdefull forskning.
När blir nationalism egentligen ett ekonomiskt problem?
Denna vecka rasade det brittiska pundet i värde och IMF skrev ner sin tillväxtprognos för Storbritannien.
De svenska partiledarna har det senaste året tävlat om att tala om Sverige, och svenska värderingar. Statsvetarna har samtidigt pratat om den politiska dimension som kallas för GAL-TAN. Det låter som en magsårsmedicin men det är en konflikt mellan GAL (gröna-alternativa-liberala värderingar) samt TAN (traditionella auktoritära nationalistiska värderingar). Denna konflikt har sedan valet rasat främst inom Moderaterna men även genom resten av det politiska landskapet.
I Storbritannien har det hela gått åtskilliga engelska mil längre. Folkomröstningsresultatet om att lämna EU blev början på en (främst) engelsk nationalistisk feber som premiärminister Theresa May nu försöker rida på. På partikongressen i veckan gick hon långt till vänster gällande ekonomisk politik och långt till höger i antiinvandringsretorik. Målet är att stjäla arbetarklassväljare från Labour. Det är en väg som är betydligt mer öppen för högern i Storbritannien än i Sverige. De brittiska socialdemokraterna leds inte av en svetsare utan av den cyklande privatskoleutbildade storstadsvegetarianen Jeremy Corbyn. Theresa May är inte heller tidigare pr-konsult som Anna Kinberg Batra, utan uppfattas som folklig.
Det är med andra ord upplagt för kulturkrig. Men vad blir den ekonomiska kostnaden?
Den brittiska ekonomin skakade i veckan för att Theresa May i sitt tal på de konservativas partikongress såg ut att förespråka en så kallad ”hård brexit”. Hon verkade vara beredd att ta Storbritannien inte bara ut ur EU utan även ut ur EU:s gemensamma marknad. Detta skulle kosta: i jobb, tillväxt, skatteintäkter. Men det är en kostnad som den brittiska premiärministern verkar vara beredd att ta. Möjligheten att helt kunna stoppa den europeiska invandringen till Storbritannien verkar vara viktigare för henne. I Storbritannien har debatten gått så långt att den som påpekar möjliga ekonomiska problem med brexit anklagas för bristande patriotism. Det är väldigt svårt att föra en rimlig ekonomisk debatt under sådana förutsättningar.
I somras skrev den tidigare amerikanske finansministern Laurence Summers i The Financial Times om att de politiska eliterna alldeles för okritiskt har hyllat globaliseringen. Nu kommer baksmällan och dess förnamn är Donald.
Eller brexit.
Väljarna i västvärlden förtjänar, enligt Summers, i stället en ekonomiskt ”ansvarfull nationalism”.
Om Italien vill använda skattepengar för att rädda sitt banksystem, varför ska landet hindras av internationella regler? Om tyskarna inte vill ha genmodifierad mat, varför ska internationella handelsavtal tvinga dem? Om ett land vill begränsa inflödet av utländskt kapital, varför inte?
Allt behöver inte automatiskt globaliseras, harmoniseras och regleras.
Å andra sidan behövs det mer internationellt ekonomiskt samarbete på vissa områden. Om Storbritannien sänker bolagsskatten till tolv procent kommer även Sverige att tvingas följa efter. Annars skulle alltför många företag flytta härifrån. En nations agerande gällande bolagsskatten inskränker med andra ord andra länders möjlighet att sätta sina egna skatter.
Här måste samarbetet öka, inte minska.
Det finns förstås större problem med den växande nationalismen än att den leder till minskat ekonomiskt välstånd, men det riskerar att bli en ond cirkel. Minskat välstånd leder i sin tur till ökande nationalism.
Den utvecklingen måste vi stoppa.
Statsvetarna säger att de nya politiska skiljelinjerna handlar om öppna samhällen mot stängda.
En sådan politisk konflikt kommer att bli svår att vinna.
I stället för att ställa den växande nationalismen mot globaliseringen så som den ser ut i dag bör vi försöka tänka nytt kring den.