Tsunami av barn slås som ut från skolan
Hemmasittande kan påverka hela livet
Ingen vet hur många de är, barnen som inte orkar med skolans krav och som isolerar sig hemma. Men vi vet att de finns och att de är många. Lärare och skolledare kan vittna om barn som helt enkelt inte kommer till lektionerna.
I TCO:s webbtidning Arbetsvärlden skriver journalisten Susanna Lundell om fenomenet. Fram träder en bild som borde oroa oss.
I Stockholms kommun visar statistiken att antalet barn med minst 50 procents frånvaro ökade med 45 procent från 2017 till 2020. Om läget är likadant i hela landet var 6 500 barn borta från minst hälften av sina lektioner under 2019.
"Vi riskerar en tsunami", säger författaren Nadja Yllner som just kommit ut med en bok om ämnet till Arbetsvärlden.
Vi vet att hemmasittandet - det är så fenomenet brukar beskrivas - innebär stora kostnader. Mänskligt naturligtvis, för barnen och deras familjer liksom för skolpersonalen. Hemmasittande handlar inte om lättja eller slappa krav.
Det är ännu ett tecken på att allt fler barn och unga verkligen mår dåligt.
Föräldrar, syskon och andra anhöriga försöker ofta stötta så gott man kan. Skolpersonalen också. Det räcker bara inte.
När barn slås ut redan under skoltiden kostar det dessutom samhället enorma. Vi vet att färdiga gymnasiestudier är den viktigaste vattendelaren på arbetsmarknaden. Den som inte kan gå till skolan får ett handikapp som hänger med hela livet.
Martin Karlberg är universitetslektor i pedagogik. Till Arbetsvärlden säger han att de omkring 13 000 elever årligen som inte lyckas få sin gymnasieexamen innebär att samhället förlorar 200 miljarder om året.
Det finns inga enkla lösningar på problemet att allt fler barn slås ut från skolan. Men det finns några saker vi vet inte fungerar. Jan Björklunds test- och betygsvurm kommer inte att få elever som är på väg att duka under att gå tillbaka till skolbänken. Det kommer inte besparingar som innebär större grupper och färre specialister som skolläkare, kuratorer eller psykologer heller att göra.
I vår får Anna Ekström en rapport Skolverkat ska presentera i vår. Det första hon måste göra är antagligen att skaffa sig en bild av hur stort problemet är. Riksdagen har ställt krav på nationell statistik. Siffrorna finns nämligen inte idag.
När det är klart kommer det alldeles säkert att behövas större krav på att skolor - också fristående - ska ha tillgång rätt personal. Kanske måste också skolan förändras. Den utsållningstradition som har betonats de senaste åren måste ersättas av en kultur som verkligen strävar efter att varje sexåring som kommer till skolan ska få chansen att så småningom fira sin examen.
Vi har faktiskt inte råd med dagens ordning.