Den fria världen har varit naiv när det gäller Kina
Pelosi har rätt att visa sitt stöd för demokratin
Vi kan diskutera hur klokt det var av Nancy Pelosi att åka till Taipei. Som många har påpekat är det inte USA utan människorna på Taiwan som löper störst risk att råka ut för vreden i Peking.
Det vi inte kan diskutera är om talmannen i det amerikanska representanthuset har rätt att visa upp sitt stöd för det i praktiken själständiga och jämförelsevis demokratiska Taiwan. Vi behöver inte heller prata om ifall den fria världens ledare borde visa känslorna hos det kinesiska ledarskapet större respekt.
Tolererar inga andra åsikter
Kina är en diktatur som inte tolererar avvikande uppfattningar. Sättet man har slagit ner oppositionen i Hongkong eller förtrycket mot uigurerna i Xinjiang förtjänar alla känslor utom respekt.
Taiwans politiska självständighet befinner sig under ett konstant hot, och det har vuxit de senaste åren. På något annat sätt går det inte att tolka den kinesiska militärens rustningsambitioner.
Pelosis besök och den stundande kinesiska partikongressen, där Xi Jinping räknar med att återväljas för en tredje period som president, gör situationen extra farlig.
Det är svårt att skaka av sig känslan att den demokratiska världen varit naiv i sin syn på Kina, och kanske på auktoritära regimer i allmänhet.
Bergtagen folkpartist
Det är trots allt bara ett par årtionden sedan Göran Persson tycktes uttala sitt gillande av den politiska stabiliteten i landet. Eller sedan Folkpartiledaren Lars Leijonborg åkte på ett studiebesök och kom hem så bergtagen att han både skrev en bok och visade diabilder för sina partikamrater om allt vi borde lära av stormakten i öst.
Företagsledare och ekonomer har fortsatt att försäkra att handel, affärer och samarbeten skulle leda till både öppenhet och demokrati.
Vi känner igen argumenten från debatten om den tyska importen av rysk gas. Och vi vet vart det har fört Europa.
Ny situation
För tjugo år sedan framstod globaliseringen som en oproblematisk utanför en ganska smal vänster. Idag är situationen en helt annan. Kriget i Ukraina, utraderandet av självstyret i Hongkong och allt mer auktoritära tendenser på många håll i världen har visat att handel och affärer varken måste leda till öppenhet eller fred.
Coronapandemin har gjort att allt fler fått upp ögonen för hur känsliga dagens globala värdekedjor kan vara. Det senaste halvåret visar att riskerna också är politiska.
Just nu kan vi bara hoppas att den akuta krisen kring Taiwan inte leder till konkreta stridshandlingar och att situationen kan kylas av när den amerikanska talmannen nu åkt vidare mot Sydkorea och Japan. Men veckan har ändå påmint alla om att en värld där diktatorer och auktoritära ledare styr aldrig kan vara säker.