Här är det ingen idé att ringa 112

När flickorna besköts kom inte polisen

Polisen kom inte när flickorna larmade SOS.

En sommardag 2016 ringer två asylsökande flickor till 112. Någon skjuter mot dem med gevär.

Tillsammans med fyra vänner står de på en gård i en by i Strömsunds kommun, Jämtland. De gick in för att fotografera djur men möttes av hagelskott.

Mannen med geväret skjuter mot den ena flickans ben. En annan man kommer ut, han slår en av flickorna i ansiktet när de försöker fly.

Larmcentralen, som sitter i Umeå, tar det absurda beslutet att inte skicka någon patrull. Läget var inte akut, bedömde man.

Stadsfest eller inte så innebär långa avstånd och få tjänstgörande poliser ett problem när brott sker långt bort.

Själv satt jag på en lokaltidningsredaktion i Östersund dagarna efter incidenten och försökte förstå mig på vad som gått snett.

Kanske var de få poliserna i länet stationerade på stadsfesten Storsjöyran i Östersund, mer än tio mil bort. Det förtäljer inte historien. Men det vore inte osannolikt. Stadsfest eller inte så innebär långa avstånd och få tjänstgörande poliser ett problem när brott sker långt bort.

Och långt bort är själva definitionen av glesbygd.

Drygt två år tidigare hade jag lämnat Stockholm för Jämtland. Jag hade arbetat en del i stadens förortsområden och sett hur det påverkade ett lokalsamhälle när staten sakta men säkert drar sig tillbaka.

Arbetsförmedlingen, bankkontoret, poliskontor och andra myndigheter.

Hur det gav en känsla av att inte räknas, att samhället pågår någon annanstans.

Fågelvägen är det inte långt mellan Stockholms innerstad och Rinkeby torg. Men i praktiken kunde det lika gärna ha varit avståndet mellan Östersund och byn utanför Strömsund.

Effekten på ett lokalsamhälle är detsamma. När samhället drar sig undan lämnas människor åt sitt öde.

När samhällets institutioner drar sig tillbaka så händer något med människors tillit.

Då är det på riktigt när någon skojar om laglöst land och vilda västern. Det spelar ingen roll hur många bilder på mustade äpplen i varm höstsol som landsbygdsbloggare med rosenröda kinder lägger upp på sociala medier.

När samhällets institutioner drar sig tillbaka så händer något med människors tillit. Till samhällskontraktet, till myndigheter, till viljan att betala skatt och bygga ett samhälle tillsammans.

Männen som sköt mot de asylsökande friades först i Tingsrätten i Östersund. Av uppenbara skäl var det svårt att säkra bevis, eftersom ingen polis dykt upp på brottsplatsen. Som tur är stod den då 15-åriga beskjutna flickan på sig och drev fallet vidare. Männen dömdes senare i Hovrätten.

Det har nu gått några år men den här historien finns kvar i mig och skaver.

Vi lyckas inte upprätthålla grundläggande samhällsservice över hela landet. Allt oftare tycks det inte ens vara ett önskvärt mål.

I regeringsförklaringen fanns det fyra rader om landsbygdspolitik.

Någonting säger mig att jag inte ska hoppas för mycket på den kommande regeringen heller.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln