I går presenterade Donald Trump sin nya plan för att vapnen ska tystna i Gaza. Vi kan skratta när han överdriver allting.
– En stor, stor dag, en vacker dag, potentiellt en av civilisationens största dagar, sa han på pressträffen med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i natt.
Men han har både makten och maskineriet för att driva igenom sin vilja.
De maktlösa kan inget göra. Inte de tiotusentals som dött och skadats heller. Sällan har det blivit så tydlig.
Donald Trumps Gazaplan i 20 punkter är ett slags permanent gigantiskt utomhusfängelse. För överskådlig tid.
Israel ska få behålla en buffertzon längs gränsen men ska dra bort sina soldater. I utbyte ska den kvarvarande gisslan återlämnas till Israel och Hamas avväpnas.
En ny regering för Gaza ska skapas med ”kvalificerade palestinier och internationella experter” och biståndet ska flöda in. Alltihop ska övervakas av ”Fredsstyrelsen”, en grupp ledd av Donald Trump själv och – av någon anledning – Tony Blair.
En internationell stabiliseringsstyrka (ISF) ska ta över och – om Hamas accepterar avtalet – på lång sikt garantera den inre säkerheten.
I skrivande stund har Israel accepterat Trumps förslag medan vi ännu inte vet vad Hamas svarar. Om Hamas säger nej kommer kriget sannolikt fortsätta under överskådlig tid.
Men förhoppningsvis tystnar vapnen nu.
För de vanliga människorna i Gaza väntar år av umbäranden oavsett hur de stora elefanterna nu dansar. Som det alltid har varit. Sällan har världen känts så orättvis, hopplös och ondskefull som i dag.
Betyder detta att det blir fred?
Svaret är nej.
Det kanske blir vapenvila men i krigets ruiner har nästa generations soldater växt upp. De bär på minnen och sår som aldrig kommer att försvinna.
För verklig fred krävs också rättvisa, att Israels ockupation och blockaden av Gaza upphör. Så kommer det inte att bli nu.