Hyresgästernas vrede går inte att blunda för

Marknadshyror är meningslösa eller oacceptabla

Stefan Löfven och Nooshi Dadgostar under riksdagsdebatten.

Om Stefan Löfven fick välja skulle ordet marknadshyror strykas ur det svenska språket. Han vill absolut inte prata om det.

"Det här är inte marknadshyror. Det är något helt annat" sa han när SVT frågade om det förslag som nu ska ut på remiss.

Precis som Morgan Johansson vill Stefan Löfven att vi ska prata om "fri prissättning i nyproduktion" och ingenting annat. Ordet marknadshyra finns inte i januariavtalet, och statsministern menar att det är hans förtjänst.

På något sätt känns det typiskt för debatten om det framtida boendet.

Anhängarna av fri prissättning eller marknadshyror har bara ett starkt argument. Dagens ordning leder till att det byggs alldeles för få hyresrätter.

Det är sant. Boverkets statistik som visar att det råder brist på bostäder i 207 av landets 290 kommuner ger syn för sägen.

Jag begriper att högre hyror skulle kunna göra bostadsbolagen mer intresserade av att bygga.

Samtidigt vet vi att boendet redan slukar en stor del av människors inkomst. Folk har inte råd att betala högre hyra. Vreden, och oron, bland landets hyresgäster går inte att blunda för.

Jag förstår det också. Tror man på marknadskrafterna inser man att ett system som från början är avsett för nyproduktion med tiden riskerar att sprida sig. Och att det skulle fördjupa problem som segregation och regionala obalanser.

Det är här jag inte hänger med längre

Inget problem, säger anhängarna av en ny ordning. Blir hyran för hög så kommer människor inte att vilja bo i husen. Och eftersom dagens hyror redan är så höga lär det inte bli någon skillnad med ett nytt system.

Det är här jag inte hänger med längre.

En ny ordning måste antingen leda till högre hyror och förhoppningsvis fler nya bostäder, eller till hyror på dagens nivå och fortsatt bostadsbrist.

Marknadshyror, eller vad man nu väljer att kalla det, blir antingen blir socialt oacceptabel eller komplett meningslöst.

Möjligen finns det ett tredje utfall. Att kommunernas kostnader för bostadsbidrag sticker i väg samtidigt som en massa människor inte kommer att få vardagsekonomin att gå ihop.

I vårens sista partiledardebatt gjorde Nooshi Dadgostar klart att partiet ser kampen mot det nya förslaget som Vänsterns huvuduppgift just nu. Det är inte konstigt, oavsett om vi talar om sakfrågan eller partitaktik.

Samtidigt återstår en fråga att besvara. Om fri prissättning i nyproduktion inte kommer att lösa bostadsbristen i 71 procent av landets kommuner, hur ser den då ut? Hur kan vi skapa förutsättningar för riktigt byggande och något slags nytt och bättre miljonprogram?

Om Stefan Löfven verkligen vill slippa prata om marknadshyror är det den frågan han måste kunna besvara.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.