Arbetarnas fack får Centern att se rött
Annie Lööf omges av omdömeslösa män
Uselt politiskt omdöme? Politisk satir på gränsen till det smaklösa? Eller en storm i ett vattenglas?
Man kan nog konstatera att helgens hastigt uppblossande debatt om centerpolitikern Martin Ådahl och den tavla han fick i present av partiets studentförbund har drag av allt det där.
Mindre än en månad efter stormningen av Kapitolium borde ingen ansvarskännande politiker vilja förknippas med bilder av demokratiska institutioner i brand. Den instinkten saknade uppenbarligen både Martin Ådahl och hans kollega Emil Kjellström.
Annie Lööf insåg däremot det olämpliga och tog avstånd från bilden. Det är sannolikt inte första gången en kvinnlig ledare tvingas inse att hon omges av män utan omdöme.
Hur som helst, också Ådahl har kommit till insikt och raderat bilden från sina sociala medier.
Inte slutet på historien
Det hade kunnat vara slutet på historien, men frågan är om det blir så. Centerstudenternas bildspråk avslöjar nog något om hur borgerligheten i allmänhet och centerpartister i synnerhet tänker.
De gillar helt enkelt inte facket, och särskilt inte de fackförbund som finns i LO. Hat är ett starkt ord, men en bild av en brinnande LO-borg är också en stark bild.
Frågar man brukar man få ett utbrott om sambandet mellan LO och det socialdemokratiska partiet. Liberaler och centerpartister låter ibland nästan som om fackets viktigaste uppgift är att sätta krokben för borgerliga regeringsambitioner.
Djupare botten
Så är det förstås inte, och Martin Ådahls problem med fackföreningsrörelsen och den organiserade arbetarklassen har nog en djupare botten. Det handlar helt enkelt om att vanligt folk organiserar sig och tar sig ton. Och att de på kuppen sätter käppar i hjulet för en del av Ådahls marknadsfundamentalistiska vision.
Ådahls senaste tavla är kanske en storm i ett vattenglas. Den okänsliga hanteringen av anställningstryggheten och LAS är det inte. Planerna på att nu, mitt i pandemikrisen, privatisera Arbetsförmedlingen och kasta ut arbetsmarknadspolitiken i kaos är inte heller något att rycka på axlarna åt. De kommer att drabba människor.
Låt oss komma med ett förslag till Annie Lööf. Om nu Martin Ådahl är en så uppskattad politiker borde han kanske få ta hand om en av partiets klassiska kärnfrågor. Varför inte pröva hans ohejdade marknadsliberalism i jordbrukspolitiken?
Det skulle vara intressant att se hur Ådahl skulle marknadsanpassa stödet till fårnäringen eller bidraget till vallodling.