Varför bygger inte EU en militärbas på Grönland?
Pirates of the Caribbean var rimligare utan Trump
Uppdaterad 2026-01-11 06.48 | Publicerad 2026-01-10 21.15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Föreställ er en amerikansk president som startar krig för att flytta uppmärksamheten från en sexskandal. Det är handlingen i Barry Levinsons film ”Wag the Dog” från 1997 med bland andra Dustin Hoffman, Robert De Niro och Anne Heche.
I filmen blir presidenten anklagad för övergrepp på en flickscout i Vita huset. Han kallar då in spinndoktorn Conrad Brean som iscensätter ett fiktivt krig med Albanien.
Det lyckas. Tidningar och tv koncentrerar sig helt på ”kriget” i stället för flickscouten och presidenten blir omvald.
Så går det naturligtvis inte till i verkligheten, men... nog undrar man lite vad de där Epstein-filerna egentligen innehåller.
Överfallet på Venezuela och kidnappningen av president Nicolás Maduro kan knappast förklaras med Trumps engagemang mot droger. Han tänker stjäla Venezuelas olja.
Och fort går det. Venezuela har redan tvingats lämna över 50 miljoner fat olja till USA, alltså åtta miljarder liter. Efter beskedet sjönk priset på amerikansk olja med två procent eller en dollar per fat, enligt CNN.
USA:s ledning framstår mer som ett gäng pirater än en västerländsk demokrati. Pirates of the Caribbean, fast utan Johnny Depp som Captain Jack Sparrow i huvudrollen. Vi får nöja oss med Trump.
Enligt New York Times påverkades beslutet om invasionen av att Nicolás Maduro offentligt härmat Donald Trumps numera klassiska YMCA-dans. Där gick gränsen för hans ego.
”Det blev ett danssteg för mycket för Venezuelas president Nicolás Maduro” konstaterar New York Times torrt.
Av allt att döma kommer vice presidenten Delcy Rodríguez nu att ta över styret, och samarbeta med USA. Att inte i stället oppositionsledaren María Corina Machado blir president förklaras med att hon nyligen tog emot Nobels fredspris, ett pris som Donald Trump själv ville ha.
– Hade hon tackat nej och sagt: ”Jag kan inte ta emot det, det är Donald Trumps pris”, så hade hon varit Venezuelas president i dag, säger en källa till The Washington Post.
Vår säkerhet verkar styras av barn.
Barn med väldigt mycket makt.
Vi är militärt beroende av USA. Vårt finansiella system bygger på dollarn som reservvaluta och på amerikanska kapitalmarknader. Techjättar som Google, Apple, Microsoft, Amazon och Meta äger vår data, sköter våra molntjänster, vår e-handel och operativsystemen till datorer och telefoner.
Efter Putins fullskaliga anfall mot Ukraina 2022 ersatte Europa till stor del rysk gas med amerikansk LNG, flytande fossilgas. Så nu är vi beroende av den stället.
Donald Trumps hot om militära åtgärder mot Danmark och att han vill ”ta över” Grönland borde öppna för en omprövning. Förra gången Danmark anfölls var 9 april 1940. Av Adolf Hitler.
Detta är faktiskt för knäppt.
Men panikångest är ingen säkerhetspolitisk strategi.
När det kommer till Kina förs sedan länge en debatt om att vi kan frikoppla oss och göra Europa mer självständigt. Vi måste föra samma samtal kring USA.
En uppenbar fråga är försvarsmateriel. Utvecklingen har redan börjat men Europa behöver minska sitt beroende av USA betydligt mer än vad som redan görs i dag. Både vad det gäller hårdvara, som flygplan och vapensystem, och mjukvara, som olika stödfunktioner och AI.
Vi behöver satsa stort på det som kallas ”digital suveränitet”. Makten för de amerikanska techjättarna måste begränsas. I Europa ska våra lagar gälla. Men vi måste också kunna ställa krav på att vår data lagras här – utom räckhåll för andra staters långa fingrar. Och vi kan inte vara så beroende av tekniska system från andra länder. Digital suveränitet kommer att vara lika viktigt för beredskapen som livsmedelssäkerhet och elförsörjning.
Och vi måste bryta vårt fossila beroende. Att ersätta Putins gas med Trumps LNG löste ärligt talat inte så mycket. När Kina nu utvecklar nästa generations förnybara elproduktion är det inte bara av oro för klimatet. De skapar en ”energisuveränitet” som gör landet mindre beroende av omvärlden. De utvecklar även nästa generations teknologi på ett område där alla andra förr eller senare måste hinna i kapp. Varför gör inte vi det?
Ibland pratar man om vad som kallas en ”Grand Strategy”, eller ”storstrategi” på svenska. Det är den ram som avgör ett lands – eller organisations – säkerhetspolitiska inriktning i bredare mening.
I Sverige var vi länge ”Alliansfria i fred, syftande till neutralitet i krig”. I dag är strategin en smula mer otydlig. Kanske bör vår ”Grand Strategy” i framtiden främst handla om att på ett strategiskt plan återupprätta vår, Nordens och Europas, autonomi.
Vi är inte längre bara klämda av Rysslands militära hot och Kinas ekonomiska makt utan även av USA:s imperialism och öppna korruption. De vill dela in världen i intressesfärer där små stater ska underkasta sig deras vilja.
Men EU är faktiskt inte en småstat. Inte om vi håller ihop. Vi är USA:s viktigaste handelspartner och mäktigaste vän på den globala scenen. Den gamla världen boxas just nu långt under sin verkliga viktklass. Men det är en inlärd hjälplöshet.
”Strategisk autonomi” för Europa är en gammal fransk dröm. Vi har aldrig hoppat på det tåget. Men kanske är det dags nu. Ett första steg är väl i så fall att EU beslutar sig för att bygga en stor alleuropeisk militärbas på Grönland. Eller flera baser. Arktisk säkerhet är allas vår säkerhet.
Det skulle mildra amerikansk oro för att danskarna inte klarar det själva, som de nu upprepar som ett mantra. Och det skulle visa på en helt annan ambitionsnivå från Europa.
Jag tyckte bättre om amerikansk utrikespolitik innan den varje dag överträffade Hollywood. Pirates of the Caribbean var bättre utan Trump. Men nu är läget som det är.
Vad sägs om att Europas nya ”Grand Strategy” är att boxas i vår egen viktklass?