När M och SD flexar sina muskler flyr kvinnorna
Inte attraktivt
Just nu råder tuffa tider. Det märks i ekonomin, arbetslösheten och den ökande fattigdom. Men också i den svenska högerns växande vurm för tuffhet i allt de företar sig.
En tuffhet där folkets väl och ve får stå tillbaka.
Sverigedemokraterna går som vanligt i täten för att ställa människor mot varandra. Och givetvis är det i första hand nyinflyttade svenskar som udden riktas mot. Regeringen profilerar sig på sådant som angiveri, återvandring, kvalificering till välfärden och bidragstak. De sänker skatten för de rika med tiotals miljarder kronor samtidigt som de svälter ut välfärden.
Mycket ska fortfarande bockas av i Tidöavtalet före valet 2026.
Grabbigt är gott
Tuffast vinner, verkar de tänka. I deras synfält finns därför främst vita män med hög inkomst. Så varför skulle högerpartierna bry sig om att höja barnbidrag eller stötta ensamstående mammor?
Samtidigt är de bekymrade över hur de ska locka fler kvinnliga väljare. Och de har all anledning att grubbla. Om det var val i dag och bara kvinnor fick rösta skulle SD få 12 procent. Bland männen lockar SD dubbelt så många. Som kontrast skulle hela 42 procent av kvinnorna rösta på Socialdemokraterna.
Utifrån är det svårt att förstå varför högern sätter grabbigheten så högt. Varför de riskerar att backa ännu mer bland kvinnor bara för att vara hårdast i gemet.
Med SD i spetsen går Tidölaget allt längre i sin tuffhet. I utspel och debattartiklar har formuleringarna blivit hårdare under våren, både när det gäller invandring och ultrasunkig kvinnosyn.
Kvinnor skräms bort
”Invandringen måste stoppas helt”, utropar SD-toppen Rickard Jomshof. Eller som representanter för partiet skriver i en debattartikel: ”Välfärden ska inte vara en buffé för nyanlända”.
Nej, nu måste det sluta daltas med ”invandrare som inte tänker anpassa sig”. Eller som SD-politikern Mattias Karlsson formulerar det: ”Kvinnor gör en ovärderlig insats genom att föda barn, och ska därför inte göra värnplikt.”
SD vet hur man skrämmer bort kvinnliga väljare.
De som känner av resultatet av all tuffhet är folket. Vanliga människors vars vardag blir allt torftigare när klyftor ökar. När politiken inte kompenserar för skenande räntor och höjda matpriser.
Men Tidögänget verkar inte ha tid att se detta. De är för upptagna med att flexa sina muskler inför varandra i en tuffhetstävling utan slut. Allt medan kvinnorna flyr vänsterut. Grabbighet är nämligen inte särskilt attraktivt.