Demonstration utan slagord

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Blir en milslång karavan av motorcyklar också en demonstration? Frågan dyker upp i huvudet där jag kryssar fram genom Södermanland tillsammans med tusentals andra två- och trehjuliga fordon. Det är årets upplaga av Mälaren Runt, och det är varmt, rörigt och festligt.

Arrangemanget startade 1986 och går i korthet ut på att alla som vill åker motorcykel runt Mälaren. Enkelt så det förslår, men Mälaren Runt 2001 lockade 15 000 deltagare och massor av åskådare.

Alla sorter är på plats. Killar och tjejer som åker specialbyggen som bara existerar i ett exemplar. Gängen i sina västar och veteranentusiasterna i tidsenliga utstyrslar. Men framför allt finns här väldigt många medelålders medelinkomsttagare. Kort sagt, den vanlige mc-åkaren är en riktig Svensson.

Det känns som en demonstration. Samhörigheten och gemenskapen liknar den som uppstår när många människor marscherar under gemensamma slagord. Men här finns inga paroller. Bara viljan att få visa upp sin cykel och uppleva att många delar ett intresse.

Ändå finns ett slags budskap, och jag tror mig så småningom ana hur det skulle kunna formuleras. Det handlar om respekten för de små frågorna.

Politik handlar om stora frågor, frågor som rör vår gemensamma framtid och de avgörande livsvillkoren, saker som statsskulden och klimatförändringarna. Men politik handlar också om vardagens alla detaljer.

Minns ni hur frågan om snuset var på väg att stjälpa det svenska medlemskapet i EU? I övriga Europa förbjöds det våta snuset som ett sätt att hindra tobaksbolagens marknadsföring. Det var knappast kontroversiellt, där fanns ju inga snusare.

Men i vårt land blev det ett herrans liv. Alla nikotinister såg abstinensens fasor framför sig. Men framför allt handlade snusdiskussionen nog om att bli respekterad. Med vilken rätt skulle någon annan lägga sig i hur vi använder tobak?

Den svenska elitens reaktion gjorde knappast något för att hjälpa upp situationen. EU handlade ju om freden eller om den fria marknaden beroende på vem man frågade. Stora visioner som inte borde störas av futtigheter.

Det är klart att många blev förbannade.

Sedan ordnades ett undantag för det svenska snuset och folkomröstningen resulterade i ett medlemskap i EU. Ändå tror jag känslan av att ha blivit avfärdad dröjde sig kvar.

Som motorcyklist känner man sig ofta bortglömd. Inte bara på vägen där de som sitter skyddade i sina bilar gärna uppträder som om motorcyklar inte fanns, utan också i samhällsdebatten.

Ta till exempel de nu så populära vajerräckena som ska minska antalet skadade på våra 90- och 110-vägar. Räckena beskrivs redan som en jättesuccé. Att det sedan bara krävs en smula fantasi för att räkna ut vad som händer om en motorcyklist hamnar i ståltråden har liksom kommit bort.

Vajerräcken är en futtighet jämfört med saker som arbetsmarknadspolitiken, välfärden eller skolan. Men det är en futtighet som betyder mycket för många människor, och sådana futtigheter förtjänar att tas på allvar.

Ingvar Persson