Inför ett digitalt EU-parlament

Flyttcirkusen kostar för mycket

EU-parlamentet i Strasbourg.

Över en miljard kronor och utsläpp på mer än 20 000 ton koldioxid, det är den årliga notan när de 705 EU-parlamentarikerna och deras 2300 anställda en vecka varje månad flyttar mellan Bryssel och Strasbourg.

Det är en flyttcirkus utan dess like som utgår från ett protokoll som hänger kvar från 1993 och förstås handlar om en maktkamp mellan Belgien och Frankrike.

I mars 2020 stoppades resorna på grund av pandemin. EU-parlamentet lagade då efter läge och har under ett och ett halvt år haft sessionsveckorna, där de sammanträder och fattar beslut, i Bryssel med möjlighet att delta digitalt.

Även Europeiska rådets möten där medlemsstaternas stats- och regeringschefer regelbundet träffas och ministermötena har till viss del genomförts på distans.

Smittrisken har nu minskat och i början av sommaren återupptogs resorna till Strasbourg. I veckan var det på nytt session och då debatterades hbtqi-personers rättigheter i Ungern. En viktig fråga som precis lika gärna hade kunnat skötas på distans.

Det senaste året har många EU-parlamentariker fullgjort sitt politiska uppdrag med möten, omröstningar och beslut hemifrån, vilket har besparat dem både restid, kostnader och klimatpåverkan. Ett undantagstillstånd som blev vanlig vardag, så varför inte fortsätta på det här framgångsrika spåret och digitalisera fullt ut?

Ett helt digitalt EU-parlament har många fördelar som skulle göra det politiska arbetet mindre krångligt, mycket billigare och mer klimatsmart. Det skulle också frigöra mer tid för att möta och samtala med väljarna.

Nätverkande och förhandlingar lämpar sig dock ibland bäst vid fysiska möten, något som medlemsstaterna i sådant fall kan turas om att bjuda in till. Det är också viktigt att säkerställa att alla 705 via hemmet får talartid i parlamentet. Som det ser ut nu måste man koppla upp sig på ett EU-kontor i en huvudstad för att kunna göra sin röst hörd. Det har skapat problem för en del parlamentariker i länder med stora avstånd som Sverige och Tyskland.

Varje EU-parlamentariker är folkvald på mandat från sitt eget land. Det är där väljarna finns och de vill se konkreta resultat, vilket är svårt med ett Bryssel som är både långt bort och känns abstrakt. Men faktum är att två tredjedelar av alla kommunala beslut i Sverige har EU-koppling. EU-politik är därför alltid inrikespolitik och det behöver politikerna visa upp och förankra hemma.

Stäng därför dörren för gott till både Bryssel och Strasbourg. Låt politikerna göra sitt jobb där de gör mest skillnad, på hemmaplan.