Julmorden är kvinnors mardröm – och vardag
”Det kunde varit jag”
”Det kunde ha varit jag.”
Så tänker jag och många kvinnor med mig när de läser om mordet på kvinnan i Rönninge, 26, under julhelgen. Vi är så många som gått av bussen sent på kvällen med hjärtat dunkande i bröstkorgen. Tagit nycklarna i ena handenm och mobilen i den andra. Gått hemåt med snabba steg och med hoppet om att vi inte möter fel person.
När man till slut kommer hem och låser dörren bakom sig kan man andas ut och skicka det obligatoriska meddelandet till kompisarna: jag är hemma.
26-åringen i Rönninge fick aldrig skriva det sms:et. För hon fick uppleva den värsta av mardrömmar. Hon mötte fel främling på vägen hem – och styckmördades.
Det hela är fruktansvärt.
Och dagen innan mördades en 55-årig mamma i Boden efter att ha lagt ut en annons på Marketplace. Hennes två döttrar skadades allvarligt i våldsdådet. Detta av en gärningsman som av allt att döma har varit okänd för familjen.
Dessa brutala vansinnesdåd är inget mindre än en tragedi. Främst för kvinnorna och deras nära och kära, men även för Sverige som samhälle.
Några dagar efter morden har rubrikerna flyttat från att handla om kvinnorna till de misstänka gärningsmännen. Det är på sätt och vis förståeligt. Man vill hitta de ansvariga, så att de kan straffas och någon slags rättvisa kan skipas.
Men det finns något i det hela som skaver.
För det är såhär det tenderar att bli vid våldsbrott. Offret försvinner successivt, medan gärningsmannens liv får ta mer och mer plats. Då ska den potentiella mördarens leverne kartläggas och följas, in i minsta detalj.
Då händer också något annat. Händelsen tenderar att bli centrerad till gärningsmannen och den specifika händelsen, istället för att ses som en pusselbit i ett större mönster. Det vill säga det systematiska våldet mot kvinnor.
Trots att det är en pandemi världen över.
2019 bestämde sig ett gäng feminister, colleureuses contre les féminicdes, i Frankrike för att ändra på det. Genom att tapetsera Frankrikes gator med namnen på mördade kvinnorna såg de till att varken gemene man eller politiker kunde glömma.
Aftonbladet har sedan några år en pågående granskning om de kvinnor i Sverige som mördas av en man de haft en kärleksrelation med. I dessa granskningar fokuserar journalisterna – likt de franska feministerna – på just kvinnorna. På deras vardagar, drömmar och liv. På människorna de en gång var.
Så måste vi även minnas kvinnorna i Rönninge och Boden. Med respekt för familjen och de sörjande menar jag inte att vi ska dela privata bilder eller personliga detaljer om personerna. Utan bara att vi ska se kvinnorna som de människorna de var.
Som den mamma, syster och dotter de också var. Som kollegan, kompisen och kärleken. De var kvinnor som bar på drömmar, minnen och framtidsplaner.
Precis som du och jag.
För det är precis så vi måste komma ihåg och behandla de här brotten, som om det lika väl kunde varit du eller jag.
För det kunde det.
