Inte bara Vasaskeppet är värt att försvara
Stockholms moské borde klassas som kulturarv
Stockholms moské, även kallad Zayeds moské, står ståtligt vid Medborgarplatsen. Det är en vacker byggnad fylld av färgglad mosaik på väggarna. En institution som skapar gemenskap för hundratusentals muslimer. En viktig del av svensk kultur för en stor del av befolkningen.
Sopa undan
Krig dödar inte bara människor. I krig förstörs ofta kulturarvet. Kulturer sargas i syfte att eliminera trygghet och gemensam historia.
I Irakkriget 2003 plundrades fornlämningar och museer skadades. Talibanerna förstörde avsiktligt 1400 år gamla buddistiska monument.
I inbördeskriget i Syrien har historiska platser förstörts och historiskt viktiga föremål förfalskats eller stulits. Det var en medveten strategi från Islamiska staten, IS, när flera kulturarv – bland annat Palmyras antika fornlämningsområde – förintades.
Det är högst aktuellt nu. En av Rysslands måltavlor i kriget i Ukraina har varit kulturarvet. Allt för att utradera och förinta identifikation som föremålen och platserna ger Ukrainas folk.
Svenska myndigheter har tagit lärdom av historien och det som sker i vårt närområde. I MSB:s rapport Civilt försvar mot 2030 – ett totalförsvar i balans pekar de ut att Sverige behöver stärka beredskapen för kulturarvet. Det handlar inte bara om Nationalmuseets samlingar, det kommer vara svårt att fysiskt flytta regalskeppet Vasa.
Arkivera
Människor har alltid sökt svaret för att skapa mening i tillvaron. Existentiella frågor som vem jag är och var kommer jag ifrån är inte ovanligt att ställa sig. Vi använder spår av det förgångna i form av foton och dagböcker för att göra nuet meningsfullt. Vi sparar teckningar och dopklänningar till framtiden för att nästa generation ska minnas.
Det handlar om att förstå men också om att porträttera oss själva inför omvärlden.
På ett kollektivt plan frågar vi oss samma sak. Vi använder historia, ideologi och arkiverade dokument för att förstå vad som utgör ett vi, ett folk, den här nationen.
Offentliga institutioner pekar ut vad som ska vara skyddsvärt som kulturarv att rädda i händelser av angrepp. Det kan vara materiellt som byggnader, kyrkor, gestaltningar som ristats på hällar och stenar.
Men även immateriellt som traditioner, ritualer, och musik tidigare generationer lämnar efter sig. Den franska baguetten är exempelvis ett kulturarv.
Allt som finns runt omkring oss i vardagen, tillhör oss alla och utgör kittet i vår tillvaro.
Något som definierar oss som folk, som förenar oss och är värt att försvara.
Det är inte bara utländsk makt som vill ha makten att definiera ett folk.
Pusslet
Varje föremål och dokument vi sparar är pusselbitar. Pusselbitarna bygger en berättelse om vilka vi varit och vilka vi är. Om en pusselbit försvinner eller exkluderas så har vi inte hela bilden. Då förvrängs berättelsen.
Det är det Sverigedemokraterna vill åt när frågor om kultur och kulturarv står högt på deras politiska dagordning. De slår sig för bröstet om att älska nationen, historia och fädernas kulturarv men i själva verket vill de använda historian för att splittra och exkludera en del ur vi:et.
Motsatsen är en rikare samling pusselbitar, med mer komplexa och flerdimensionella historier att bygga på. För att fler ska känna en försvarsvilja till det här landets gränser, värderingar och identitet behöver vårt gemensamma kulturarv vara generösare och inkludera fler.
Ta exempel den muslimska befolkningen. Muslimer har funnits i Sverige sedan 1950-talet. Nästan tio procent av Sveriges befolkning är muslimer. I den nuvarande kulturarvslistan finns det inget som berättar om befolkningen. Kanske borde inte bara kyrkor vara en del av kulturarvet, vad sägs om att inkludera Stockholms Moské som en del för försvaret att skydda om kriget kommer.
Vårt personliga arv kan vi påverka, det angår bara oss själva. Det kollektiva minnet och arvet däremot är en gemensam angelägenhet.
I händelse av att ett krig kommer till Sverige borde Stockholms moské skyddas. För att kommande generationer ska veta att även i Sverige fanns det en levande muslimsk kultur som var en del av det gemensamma.