Lättnaden över en regering har släppt

Väljarnas stöd för Januariavtalet är med rätta svagt

När lättnaden över att Liberalerna, Centern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyckats träta ihop ett underlag för regering lagt sig kom eftertanken och verkligheten ikapp Januariavtalet.

Så här ett år senare är väljarnas dom hård. Bara 11 procent av tycker enligt SVTs Novusmätning att Januariavtalet är bra. Bland LO-medlemmarna är siffran ännu lägre, bara 8 procent.

Att det ser ut så här opinionsmässigt är knappast konstig.

Mycket av politiken i Januariavtalet bär tydlig C och L-stämpel snarare än präglas av tankar om robust välfärd. Dessutom finns direkt arbetstagarfientliga skrivningar om förändringar i turordningsreglerna.

Punkterna i avtalet som gjort störst avtryck och varit synligast för väljarna är dessutom den slopade värnskatten och slakten av Arbetsförmedlingen.

Den slopade värnskatten var Liberalernas present till rika medborgare, medborgare som faktiskt inte behöver någon uppvaktning från våra politiker för att klara sig. Särskilt inte när prislappen är 6 miljarder.

Centerns ideologiska motvilja mot Arbetsförmedlingen resulterade under hösten i sin tur i ett totalhaveri där turerna kring Arbetsförmedlingen varit så många att det bestående intrycket väljarna lämnats med är att det råder kaos. Och det i ett läge när behovet av en fungerande Arbetsförmedling är uppenbart eftersom nyanlända måste komma i arbete och avmattningen i konjunkturen redan syns i arbetsmarknadsstatistiken.

Priset för att sy ihop en rödgrön regering har helt enkelt varit väldigt högt.

Det går naturligtvis fortfarande att argumentera för att Januariavtalet var nödvändigt, av det enkla skälet att det var det. Alternativet hade varit en regering där Moderaterna och Kristdemokraterna varit Sverigedemokraternas nickedockor, vilket hade varit ännu mindre välgörande för välfärden än Januariavtalet.

Men det svaga stödet för Januariavtalet bland väljarna i allmänhet och LO-medlemmarna i synnerhet måste tas på allvar av Socialdemokraterna. I kombination med Socialdemokraternas svaga stöd i opinionen är det hela ett mycket tydligt besked från väljarna om att Januariavtalet borde omförhandlas. Pengar till kommunerna, en sjukförsäkring som fungerar och konturerna av ett rättvisare skattesystem hade varit ett välkommet fokus.

Ett avtal som förvisso möjliggör en rödgrön regering men resulterar i framför allt Liberal och Centerpartistisk politik är trots allt inte stoffet som cementerar Socialdemokraternas existensberättigande i svensk politik.