Kristerssons klimatsvek skadar svensk industri
Vi kan inte vänta på Ebba Busch kärnkraftverk
Klimatmötet i Sharm El-Sheikh är över. Politiker, experter, lobbyister och aktivister lämnar badorten vid Röda havet med ett misslyckande. Om det tycks de flesta vara överens.
Det ska skapas en fond för att ersätta något av det klimatförändringarna förstör. Hur mycket pengar den kommer att innehålla, och vem som kommer att betala är inte klart.
Det vi vet är att pengarna inte kommer att räcka, och att inga fonder i världen kan ersätta skadorna om inte utsläppen stoppas. Och några bindande överenskommelser om att minska utsläppen blev det inte i Egypten.
Yr i huvudet
Inte ens Romina Pourmokhtari kan vara nöjd. Hon har annars matat den svenska pressen med entusiastiska uttalanden som gjort alla yra i huvudet.
Pourmokhtari borde komma ihåg COP27 för vittnesmålen från de länder som redan drabbats av uppvärmningen. Som Tuvalu, en önation i Stilla Havet som riskerar att försvinna. Eller östra Afrika, där torkan just nu gör att 20 miljoner människor hotas av svält.
Hon borde också ta med sig intrycken från miljöorganisationer och aktivister som desperat argumenterat för det uppenbara. Att lyssna på forskarna.
Klimatjuristen Ayisha Siddiqa från Pakistan beskrev till exempel det massmord klimatkrisen skapar, just nu.
Besvikna på Sverige
Många har vittnat om besvikelse över att Sverige nu i praktiken övergivit sina ambitioner på klimatområdet.
Problemet är att det knappast kommer att påverka den svenska regeringen eller Sverigedemokraterna på vars mandat man regerar. De som röstade på Åkesson eller Kristersson gjorde det inte av oro för önationer i Stilla havet eller för att vinna anseende i miljörörelsen.
Däremot röstade man kanske på Sverigedemokrater eller Moderater för att man trodde att det skulle vara bra för Sverige och svenska jobb.
Därför finns det ännu ett uttalande från COP27 som både miljöministern och hennes kollegor i regeringen borde lägga på minnet. När Volvo Cars hållbarhetschef Anders Kärrberg i förra veckan förklarar att Sveriges anseende i miljöfrågor har skadats handlar det plötsligt om svenska jobb och om framtiden för svensk industri.
Regeringens lappkast i klimatpolitiken kan bli ett hot mot det som håller på att hända ute i det producerande Sverige. Det handlar inte bara om image.
Långsiktiga spelregler
Industriella investeringar kräver långsiktiga spelregler. Ska någon investera i produktionen av förnyelsebara drivmedel kan man inte ta bort ett system alla varit eniga om. Ska fordonsparken bytas ut kan inte reglerna ändras över natten. Och ska industrin ställas om måste det gå att lita på reglerna för utsläppshandel.
Framför allt, ska de nya industrier som nu byggs kunna fungera kan de inte vänta på Ebba Busch kärnkraftverk som kanske ska komma någon gång i framtiden. En regering som motarbetar kraftproduktion och nätutbyggnad nu motarbetar också stål utan kol, fordonsindustrins omställning och allt annat som håller på att hända.
Kristersson gjorde också en snabbresa till Sharm El-Sheikh. Där pratade han stort om industrin som en viktig miljörörelse.
Kristersson kanske rycker på axlarna åt klimatkrisens offer i fattiga länder. Men vill han prata om näringslivet som en miljörörelse måste han inse att den rörelsen nu förväntar sig att han gör sitt jobb.