2025 var aktivisterna ljuset i samhällsmörkret
Tack för att ni fortsätter väsnas
2025 var ett mörkt år.
Folkmord, klimatkris och högerextremism.
Det politiska året har känts som tjära. Svart, seg, och hälsofarlig.
Trots det har jag känt hopp. För 2025 var året jag såg motståndet växa.
Gatorna runtom i världen, för att inte tala om här i Sverige, har täckts av protester mot Israels folkmord i Gaza. Vecka efter vecka har vanliga människor samlats på gator och torg för att kräva vapenvila och att internationell rätt ska gälla.
2025 var året Freedom Flotilla gång på gång åkte till Gaza för att bryta den illegala blockaden. Trots att skeppen bombades och aktivisterna utsattes för tortyr gav de inte upp.
Politiker har i sin tur fått panik över motståndet. De auktoritära åtgärderna kom som ett brev på posten. I Sverige pratar regeringen om att inskränka demonstrationsrätten. I USA fänglas aktivister, och i Storbritannien stämplas aktivisterna som terrorister – och placeras i samma kategori som Al-Qaida.
Ändå har protesterna fortsatt.
Och det har gjort skillnad. Politikerna har efter många om och men tvingats stå till svars. Flera har tvingats ändra sin politik. Efter en envis kamp började till och med etablerade medier, bland annat denna tidning, våga kalla folkmordet för ett folkmord. Det hade inte skett utan gräsrötternas hjälp.
Samma tendens går att se i klimatfrågan.
I somras friade Högsta domstolen aktivister från Återställ Våtmarker från sabotage-anklagelser efter att ha blockerat E22:an under rusningstid. För några veckor sedan friades även aktivister från samma organisation som kastat färg på Monet-tavlor på Nationalmuseet. I de båda fallen uppgav aktivisterna att de vidtog åtgärder för att åsamka så lite skador som möjligt – för både blåljusverksamhet som på konsten.
Aktionerna faller inom ramarna för demonstrationsfriheten, som är en av Sveriges fyra grundlagar.
Man ha olika åsikter om aktivisternas metoder, men ingen kan förneka Återställ Våtmarkers avtryck på debatten. Titta bara på hur ofta klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari pratar om vikten av återställa våtmarker – eller hur mycket anslaget till restaureringen har ökat i klimat- och miljöbudgeten.
För att inte tala om hur de fackliga aktivisterna från IF Metall, som i två år tagit kampen mot den heilande multimiljardären Elon Musk. En strejk som har fått hela världen att prata om den svenska modellen.
Men det är inte bara aktivisterna som gett mig hopp under 2025. Många gånger var det gemene man också, som gör skillnad genom sina handlingar i vardagen.
Jag tänker på alla de yrkesprofessionella som vägrar ange papperslösa till myndigheterna. Sjuksköterskorna, lärarna och socialsekreterarna som ser eleven och patienten före polisen.
Eller Paola, som från sin cykel, gav fingret till nassarna när de marscherade genom Stockholm.
Jag får hopp av de eldsjälar som med sina ideella krafter håller fritidsgårdar och sportklubbar levande, i gängbrottslighetens Sverige. Men även av grannen som hälsar i trappan. Personen på bussen som ger sin till plats till någon annan som behöver den mer.
Eller bara personen som tar ut hörluren för att hälsa på kassörskan i matbutiken.
Det är ni som ger mig hopp. För ni står upp för ett Sverige där vi ser varandra i ögonen istället för att titta bort.
Där samhällslimmet byggs på medmänsklighet, istället för svart tjära.
När vi nu går in i ett nytt år och högervindarna når stormstyrka, är jag ändå inte rädd. Jag vet att motståndet är starkare än på länge.
