Maffian skor sig på hemtjänsten
"Ni får skylla er själva som delar ut pengar"
Det finns viss kriminalitet som nog de flesta av oss tycker är snäppet värre än annan. Brott mot barn och fifflande med skattemedel. På grund av det senare börjar jag koka av ilska under läsningen av journalisterna Mira Klingberg Hjorts och Karl Martinssons reportagebok "Hemtjänstmaffian – Miljonsvindeln som förändrade äldreomsorgen" (Atlas 2021).
Arrogansen, hänsynslösheten och den gränslösa girigheten som tillåts härja i välfärdens hjärta – omhändertagandet av äldre – är fullkomligt sanslös. Jag häpnar över hur naivt och slapphänt Sverige har hanterat den utbredda välfärdskriminaliteten det senaste decenniet.
Tummelplats för kriminella
Som författarna till boken konstaterar talar vi idag mycket om gängkriminalitet, men att den då framför allt handlar om unga män som sysslar med knark och våld. Men gängkriminaliteten är minst lika utbredd inom hemtjänsten. Aningslösa politiska beslut har krattat vägen för det.
När hemtjänsten privatiserades och Lagen om valfrihetssystem, Lov, infördes. Lagen skulle innebära att brukarna har några alternativ att välja på.
Marknaden skulle smidigt reglera så att företagen konkurrerade ut de som inte höll måttet.
"Hemtjänstmaffian" visar med all önskvärd tydlighet att så inte har blivit fallet.
Istället har hemtjänsten blivit en tummelplats för kriminella, slavliknande arbetsvillkor och människohandel. Arbetskraftinvandringen har lett till att människor lockas hit från andra länder i hopp om en fast anställning som kan leda till permanent uppehållstillstånd och tillgång till socialförsäkringssystemet. Dessa personer har lite att sätta emot arbetsgivare som kan tvinga dem att rent av betala för att få arbeta, eftersom alternativet är att bli hemskickade.
Koppling mellan vinst och fusk
Författarna belägger också att det finns en direkt koppling mellan höga vinster och fusk. På grund av kundvalssystemet enligt Lov har det öppnats upp för privata vinstdrivande aktörer. Men välfärdsverksamhet går inte att jämföra med till exempel industrin. Den stora kostnaden är inte fabrikshyror, lager eller maskiner – utan löner.
För att gå med stor vinst måste du alltså skära i arbetskostnaderna. Ändå har vissa hemtjänstföretag höga vinstmarginaler. De 56 företag med störst vinstmarginal har plockat ut 250 miljoner kronor i utdelningar sedan 2013.
Trots att kommuner upptäckt fusk och polisanmält, har knappt något lett till åtal och fällande dom.
Ett undantag är den uppmärksammade härvan i Södertälje 2015 som ledde till en historiskt dyr rättegång där bara advokatkostnaderna i tingsrätten uppgick till 65 miljoner kronor.
Under en tid hade kommunens kostnader för hemtjänsten skenat. Man konstaterar snabbt att de stora kostnadsökningarna främst sker hos brukare –som är det marknadsliberala ordet för äldre med vårdbehov – där det finns så kallade anhöriganställda.
Många gånger var det inte ens den som var anställd på pappret som utförde arbetet utan någon dotter eller fru. Ibland var det inte ens så att brukaren behövde hemtjänst, utan spelade sjuk och svag eller överdrev behovet inför kommunens tjänstemän. Det gav många enkla tusenlappar extra till familjen.
Förbluffande brist på kontroll
Södertäljehärvan ledde till ett slags uppvaknande i Sverige. Många kommuner förbjöd anhöriganställda, men i grunden har det inte åtgärdat problemen med fusk inom hemtjänsten.
"Är ni så dumma att ni delar ut pengar och tror att vi inte tar dem. Då får ni skylla er själva", får en kommuntjänsteman i Södertälje höra av ett fuskande hemtjänstföretag.
Det ligger en bitter sanning i de orden. De fria vinstuttagen och den förbluffande bristen på kontrollsystem för att rensa ut fuskare har gjort hemtjänsten till en guldgruva för kriminella.
De är valfrihetens stora vinnare.