Det får vara slut på makttramsandet nu

Ingen kan tro att Vänsterpartiets vägval inför statsministeromröstningen har varit enkelt. I ena vågskålen ligger känslan av förödmjukelse och risken för att tappa politiskt inflytande. I den andra finns hotet om en SD-stödd regering bestående av moderater och kristdemokrater tillträder innan månadsslutet.

Trots allt ett rätt svårttuggat val, särskilt som den politiska uppgörelse som Socialdemokraterna fått till med Liberalerna, Miljöpartiet och Centerpartiet är så präglat av en blind tro på marknadsliberalismen. Samtidigt är det så att en regering som Vänsterpartiet vore nöjd med är helt omöjlig.

Det där begriper förstås Jonas Sjöstedt. Han vill att Stefan Löfven blir statsminister och han begriper att en sådan måste samarbeta med andra partier.

Alltså lät V-ledaren i går meddela att Vänsterpartiet tänker vara ett oppositionsparti och att man förväntar sig att några av de reformer partiet fått igenom under den förra mandatperioden ska behållas. Dessutom vill man ha någon sorts deklaration om att partiet kan vara med och påverka politiken på områden som ligger utanför överenskommelsen.

Detta fick så talman Andreas Norlén att skjuta upp statsministeromröstningen med två dygn. Det blir först på fredag som riksdagen får rösta.
Nu ligger bollen hos Löfven, och tillslut hos Annie Lööf och Jan Björklund. Att Vänsterpartiet får gehör för sina krav kan inte vara det som omöjliggör den enda regering som håller SD borta från maktinflytande.

Sedan måste faktiskt de senaste månadernas positionerande få ett slut. För att få till ett samarbete har Socialdemokraterna blivit tvungna att acceptera att Annie Lööf beskriver partiet som hennes marionett. Vid sidan av dålig politik i överenskommelsen är den kryddad med symbolpolitik som ingen efterfrågar. Exempelvis jublar inte ens direktörerna över de justeringar av turordningsreglerna som partierna lovar ska komma. Betyg från fjärde klass, som fack och skolexperter ratat, är ett annat exempel på tramspolitik som ingen blir lycklig av.

På fredag kan Stefan Löfven bli statsminister. När regeringskaoset är över kommer våra politiker att upptäcka att det ute i verkligheten fortfarande finns riktiga samhällsproblem som väntar på sin lösnig.