Mammor är inte längre åskådare
”The Wife”– från ”våp” till vinnare
När Joe Castleman i inledningsscenen av filmen “The Wife” får besked att han vunnit Nobelpriset i litteratur så hoppar han upp och ner i sängen. “Jag har vunnit Nobelpriset! Jag har vunnit Nobelpriset!”.
Hans fru Joan, spelad av Glenn Close, är mer återhållsam i firandet. Något dämpar hennes glädje. Först undrar man över Joan, över hennes märkliga missunnsamhet, men vartefter filmen fortlöper börjar man förstå deras relations märkliga dynamik. Hennes skrivardrömmar, hans notoriska otrohet och behov av bekräftelse.
Men när Glenn Close mottog en Golden Globe för sin mästerliga rolltolkning var det en annan kvinna som hamnade i fokus. Hennes mamma, Bettine Moore Close.
”Jag ska stanna i det här”
Glenn Close beskriver på galans pressträff en kvinna som gifte sig ung, fick barn i tidig ålder och aldrig bedrev högre studier. Hennes make, Glenn Closes pappa, blev kirurg. Men kanske var det från mamman som Glenn Close fick sin kreativa sida. “Hon var en skicklig konstnär”, berättar hon. “Min mamma sa alltid om sitt äktenskap: ‘Jag gav ett löfte, jag ska stanna i det här’, men jag kan inte säga att det var tillräckligt för henne.”
När Bettine Moore Close blev äldre sa hon till sin dotter: “Det känns som att jag inte har åstadkommit någonting.” Glenn Close skyndade sig att säga emot henne. Nej nej, hon hade alltid varit en fantastisk mor, en underbar, stöttande maka. “Men jag förstod vad hon menade”, säger Glenn Close.
“The Wife” kom med osannolik tajmning, just det år då Svenska Akademien inte utsåg någon Nobelpristagare i litteratur. Filmen har därmed dragit extra fokus till skandalen i Akademien, till Metoo-rörelsen, till övergrepp som tystats ner, till fenomenet inflytelserika män som håller varandra om ryggen.
Men framgångarna med svenskregisserade – och svenskklippta – “The Wife” lyfter ett lika viktigt kvinnoöde: det som aldrig blev. Alla de kvinnor som stått i bakgrunden, som hejdats mitt i steget av kvinnans traditionella roll, av klass, av ekonomi, av förväntningar eller bristen därav, och inte minst graviditeter.
”Våp eller nucka”
“Nidbilden av en kvinna som studerade var antingen att hon var ett våp som läste för att hitta en man eller en manhaftig nucka som inte var lika intelligent som en man” beskriver Universitetskanslersämbetets sajt kvinnors 1960-tal på högskolor. Varje steg för kvinnor in i mansdominerade rum har varit en kamp, det gäller allt från högre utbildning, yrkesarbete, ledarroller, kulturuppdrag och idrottsutövning, till inträdet i politiken. Det är lätt att glömma på hur kort tid mycket har skett.
Men än slår kvinnor i glastaket, den gamla inrökta bilden av vilka roller kvinnor klarar av.
Att se en rörd Glenn Close tillägna sin Golden Globe-statyett till sin mamma är att påminnas om alla mål, upptäckter, skapelser, resor som aldrig blev. Och alla de som väntar.