Marknaden gjorde oss arga och ensamma
Att Boris Johnson valdes till premiärminister är det slutliga beviset på nyliberalismens sammanbrott
Att Boris Johnson valdes till premiärminister är det slutliga beviset på nyliberalismens sammanbrott.
Det skrev den brittiske vänsterskribenten Aaron Bastani i en artikel strax efter att Johnson efterträtt Theresa May som Storbritanniens regeringschef. Och fröet till kollapsen spårar Bastani till Margaret Thatchers valvinster under 1970- och 1980-talen.
Thatcher var den mest framgångsrika politikern i Storbritanniens moderna historia eftersom hon lyckades gifta ihop militarism, chauvinistisk nationalism och finanskapitalism med medelklassens vardagsbryderier.
Högerpartierna faller ihop
Framgångarna var så överväldigande att hennes konservativa parti aldrig förmått förnyas idémässigt. Samtidigt går framgångarna inte att återupprepa eftersom det inte längre finns några statliga bolag att sälja ut. Allt som går att privatisera är redan privatiserat.
Och nu, påskyndat av Brexit, rämnar partiets väljarbas. Är Konservativa partiet den brittiska finanskapitalismens politiska röst eller är det en tummelplats för män som vill att det ska vara 1942 igen? Ingen vet, allra minst Boris Johnson, och samtidigt stjäl både Nigel Farages Brexitparti och internationalistiska Liberaldemokraterna hans väljare.
Det är nu inte bara i Storbritannien som väljarna avslutat det idéäktenskap, liberalkonservatismen, som väglett västvärldens stora högerpartier i årtionden. I Frankrike och Italien är de traditionella högerpartierna bortblåsta. I Tyskland, Sverige och Spanien har opinionsstödet decimerats.
I USA har det nyligen hållits en stor konferens om nationalkonservatism. En del talare passade på att hylla Europas extremhöger och varna för icke-vita invandrares kulturella värderingar, men det dominerande temat var ett annat.
Flera deltagare, som författaren JD Vance, argumenterade för en sorts konservatism som gör slut med nyliberala idéer om att marknaden alltid är bättre än staten och att affärsmannen alltid vet bättre än den folkvalde.
Klyftorna skadar ekonomin
Politiken måste användas för att bekämpa det skenande missbruket av opioider, den växande fattigdomen och andra saker som sliter sönder det amerikanska samhällskittet. Att varenda del av vardagen har underkastats en marknadslogik har gjort människan arg och ensam.
Möjligen är det ett tecken på något. Ekonomer har sedan flera år övergivit den religiösa tron på den oreglerade marknaden. Tidigare marknadsliberala bunkrar som Internationella valutafonden och OECD har länge talat om de växande klyftorna som skadliga för ekonomin.
Hos partierna har den insikten dröjt men kanske rör vi oss mot en renässans för uppfattningen att skatter, demokratiska beslut och politiska reformer är motor i samhällsutvecklingen.
Och det måste man faktiskt välkomna.