Skålar med en Cola Zero när Mats Persson avgår
Härligt när Liberalerna rensar ut
När jag nås av evangeliet – glädjebudskapet – att världens mest misslyckade arbets- och dessförinnan utbildningsminister Mats Persson (L) avgår vill jag skåla i champagne. Men jag har ingen champagne hemma, bara en halvtom flaska avslagen Cola Zero i kylen. Så jag skålar i det. Själv i köket. Sambon är ute.
Det fångar också sitsen som Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson är i. Ensam nästan. En väljarkår som är felmarginal på de stora partierna. Liberalerna har de senaste åren permanent legat så långt under fyraprocentsspärren att det måste bero på något.
Och det gör det. Partiet har sålt sin själ.
Genom att samarbeta med Sverigedemokraterna har det tidigare frikyrkodominerade, nykterhetsivrande lärarpartiet – som tillsammans med socialdemokratin demokratiserade Sverige – lierat sig med ett parti fött ur vitmaktmiljö och grundat av SS-män.
Under SD:s första decennium var uniformer och bokbål på judisk litteratur legio. Ett sådant parti borde få liberala larmklockor att ringa.
Men i en värld där ultrahögern just nu utmanar och försöker överskrida demokratin, bombar Gaza och Iran, slår ner inhemska protester med militär – har Liberalerna valt sida.
När Bolsonaro och Trump försöker stjäla val de förlorar, Viktor Orbáns putinslickande regim i Ungern och Netanyahus korrupta högerregim i Israel – då klämtar en historisk ödestimme.
Men i just denna tid har Liberalerna i Sverige landat i strategin att socialdemokratin under Magdalena Andersson är farligare än fascism och SD den självklara samarbetspartnern.
För Expressens ledarsida, en tidning som en gång startades för att bekämpa nazismen, har taktiserandet och anpassningen gått långt. Ledarsidan företräder numera linjen att Liberalerna måste dra av plåstret och släppa in Åkessons parti i regeringen om de får chansen.
Men han får inte bli kansler, inte ännu. Det är de mycket bestämda på.
Hörde ni ljudet av en ryggrad som gick av?
En stor del av mig får faktiskt spykänslor inför detta ynkliga parti. Detta krypande anhang som fogligt ansluter sig till von Papens tradition att inget se eller förstå av samhällsutvecklingen.
Men så avgick Mats Persson. Kanske tvingad av Simona Mohamsson.
Då slår det mig. Tänk om hon inte alls är en liten ungdomsförbundare de kan kasta under bussen. Utan en riktig tiger med en plan. Att rensa ut alla jävla medlöpare som sålt ut allt lobbyisterna, jag menar liberalerna, står för. Att utrensningarna bara börjat.
Då tar jag en klunk cola till. Och ler.
Byter hon tillbaka namnet till Folkpartiet också. Då kan hon gå hur långt som helst.
Om inte ska de ut ur riksdagen 2026.