Det blir nästan inga arbetare i riksdagen

Utrotningshotade i "det nya arbetarpartiet"

Arbetares erfarenheter syns sällan i politiken. Bilden är från Oxelösund 2019.

Medan de flesta tjänstemän jobbat hemifrån under de senaste åren, så har 9 av 10 arbetare i LO-yrken fortsatt gå till jobbet. För man kan inte köra buss, vårda äldre eller tillverka stål på distans.

Människors upplevelser av de gångna åren skiljer sig beroende på om man skickades hem när pandemin kom eller om man jobbade på som vanligt. Det påverkar vilken smittorisk man var utsatt för innan vaccinerna kom, men också den psykiska arbetsmiljön.

Båda dessa perspektiv behöver finnas med när besluten fattas om framtidens välfärd och arbetsliv. Men att döma av de åtta riksdagspartiernas riksdagslistor så kommer det inte att bli så.

Färre arbetare än befolkningen

Ungefär 30 procent av befolkningen i arbetsför ålder tillhör LO-yrken. Men enligt tidningen Frihets sammanställning av riksdagspartiernas listor så har partierna nominerat färre arbetare än snittet i befolkningen.

Socialdemokraterna säger att de är ett arbetarparti. Det är också det parti som klarar sig bäst i sammanställningen. 24 procent av kandidaterna på de tio första platserna på riksdagslistorna anges ha ett LO-yrke.

Vänsterpartiet klarar sig också hyfsat med 20 procent. Sverigedemokraterna har en mellanställning med 13 procent.

Bland övriga partier ligger andelen arbetare under 10 procent. M och KD intar jumboplatserna med 2 respektive 0,4 procent.

Avspeglar intressen

LO:s ungsekreterare Elsa Alm säger att ”det är för jävligt att arbetare är underrepresenterade i politiken”. Hon menar också att det märks på politiken som vilka intressen man representerar:

– Jag tror inte det är en slump att partier som också driver på för sänkt A-kassa, sänkta ingångslöner, sämre anställningstrygghet, också är de partier som saknar representanter som vet hur det faktiskt är att jobba inom ett arbetaryrke i Sverige.

Du tar med dig erfarenheterna i uppdraget

Undersökningen utgår från hur kandidaternas yrken beskrivs på riksdagslistorna. Det skulle inte förvåna om några metallarbetare eller vårdbiträden varit heltidspolitiker ganska länge.

Men samtidigt är det yrke kandidaterna uppgivit sannolikt det senaste de haft. Och det är förmodligen därifrån de tar mycket av sina erfarenheter.

Framför allt visar sammanställningen att många av riksdagspartierna över huvud taget inte försöker representera hela befolkningen. Däribland Moderaterna, som en gång försökte beskriva sig själva som ”det nya arbetarpartiet”.